Kärlek vid första ögonkastet
Jag har ridit på världens underbaraste 21-åring! Han är 1,62 i mankhöjd och mörkt brun med svart man och svans. Liten vit stjärna i pannan. Mankhöjd för er som är lika hemma på hästar som mig är var man mäter höjden på en häst. Där halsen övergår till rygg finns en liten höjd... det är manken. Så ... jag är 1,65 och hästen 1,62... alltså ingen liten shettis (mycket liten häst för er som liksom jag inte är så hemma i ämnet) man skumpar omkring på direkt. Hoppas nån som verkligen kan det här rättar mig om jag har fel.... skulle ju vara väldigt intressant om jag kunde ha det nån gång *asgarvar självironiskt*
Nåja igår gick jag glad i hågen ner på stan (jo jag gick hela vägen för det saknas bra bussförbindelser hit på helgerna) och tog buss ut på landet. Hittades av tjejen som jag skulle rida tillsammans med när jag irrade omkring i obygden och vi tog ännu en promenad bort till stallet. Där väntade ägaren till hästarna vi skulle ut och rida på. Måste erkänna att jag var lite nervös. Jag har ju aldrig ridit på några andra hästar än dom som är vana vid turister som inte vet särskilt mkt utan mest klamrar sig fast. Dom hästarna gick snällt i led, men hur skulle den här bete sig?
Ja sen kommer ju nästa nyhet... eh... dom här hästarna är inte påklädda än. Det måste jag göra SJÄLV! Det var ju alltid klart på turistrancherna. Hästen, han kallas Solle, står i sin box (ställe där hästen bor i stallet som är större än en spilta, tror jag) och så får jag en ... eh... grimma tror jag det hette, i handen och tillsägelse att hämta hästen. Men ni förstår väl själva!!?
Vi tar det en gång till... jag är alltså 165cm hög över backen... Solles rygg är 3cm kortare än mig!! Och jag ska på med en grimma och få med honom ut! Jag öppnar boxen och kliver in och glanar upp mot huvudet och säger lite tveksamt: hej voffen... ska vi ta med dig ut? Nu backar Solle för han gillar nog inte att bli kallad för hund, han kan ju inte veta att jag råkade döpa om alla hästar i australien till voffar.... Nu är inte jag så smart (jaja… jag bjuder på den) så jag går efter hästen och sträcker mig runt halsen med grimman i handen och får på den… hur?? ingen aning….
Jag sa att Solle har en mankhöjd på 162 cm?? Bra, en sån häst är det ganska intelligent om man har lite respekt för , speciellt om man inte träffat den tidigare dom har lite styrka om man säger så. Och fyra ben och längst ner på varje ben finns nåt som heter hov, den är stor och hård och gör tydligen jätteont om hästen träffar en med den. Nåja jag hör ägaren säga.. det där har hon gjort förut och sen till den andra tjejen:,
-Han flyttade sig inte ens. Känner att jag slappnar av lite eftersom det förmodligen var ett erkännande att hästen tolererar mig. Sen ska hästen skuras, eller nähä… ryktas hette det visst. men det ser ut som en skurborste… först gummiskrapa för att få bort så mkt löst hår som möjligt… sen skurborsten och sen mjuk borste. Pustar ut och känner mig ganska nöjd och ägaren är tyst så jag antar att jag inte gjort några allvarliga fel. Solle verkar acceptera min behandling också. Då säger en röst plötsligt från den andra boxen: - Glöm inte hovarna.
HOVARNA!! Vänta… gick vi inte nyss igenom det här med ben och hårda stora saker längst ner som kan göra väldigt ont? I handen har jag strax en liten böjd järnpinne och en skiftnyckel… eh… ska jag slå tillbaks om hästen sparkas eller? Nähä, jag ska dra åt broddarna… okej…
Tar ett djupt andetag och börjar slita och dra i hästens ben för att få honom att lyfta på det. *Skrattar* Nej nej.. jag bara skojar. Jag vet inte var jag fått kunskapen ifrån men jag får upp alla fyra hovarna (ja, en åt gången förstår ni väl annars trillar ju hästen omkull) utan problem. Och kratsar bort den lort som fastnat vid skorna. Återigen hör jag ägarens röst – Det här har hon gjort förr… - Nä svarar det nånstans ifrån , hon har aldrig det.
Ja ja.. det kanske låter skrytigt.. men jag berättar bara vad som sas. Jag blev iaf jätteglad för jag vill ju verkligen göra bra ifrån mig så att jag blir utbjuden igen. Men jag är fortfarande förundrad över var jag fått kunskapen ifrån… för jag har aldrig varit nån hästtjej när jag var yngre. Jag diskuterade till och med det här med kära mamma igår och hon kunde inte heller komma på det. Tvärtom sa hon att jag var rädd för hästar som barn.
Nu var det dags för kläderna, dvs ratt och förarsäte. Här har vi nu en intressant sak igen , eller eg flera. Jag har ju gått och önskat sen jag kom hem från Australien att få rida igen. Men då jag har svårt att ta mig nånstans och det är lite ont om hästar i centrum och jag inte umgås med någon som aktivt rider så har det inte blivit nåt av med den drömmen. Så ringer den här tjejen BARA sådär… och undrar om jag vill med ut och rida. Vi har alltså aldrig setts innan detta. En annan sak som fick sin förklaring nu är mammas felköp av skor… ett par stövlar hon inte kan ha så hon frågar om jag vill ta dom. PERFEKTA ridstövlar har dom blivit. Och nu kommer Salles sadel fram… ni kan aldrig gissa!! Eller jo, dom som följde resan på nätet har nog listat ut det. En WESTERNSADEL!! Men ni förstår väl att Titti nästan ramlar omkull. Det KAN bara inte bli mer perfekt! Det finns en mening med allt.
Efter en grundlig genomgång och en hel del hjälp med hur man sadlar får jag på Salle hans betsel och tömmar och sen är vi färdiga för avfärd. En hjälm på mig och sen är det dags att klänga sig upp. Tar en pall till hjälp och sitter snart där och känner mig omåttligt mallig. Och inte så lite pirrig.
Sen ger vi oss av i skritt (hästen går) ut i skogen…. och vilken härlig tur, underbart väder. Och hästen är så snäll och lugn. Plötsligt får min medryttare syn på en Uggla och efter lite letande får även jag syn på den, en stor vacker fågel sitter uppflugen på en stubbe. Plötsligt påstår någon att jag travar (hästen joggar) …. nähä, säger jag förvånat. Joo skrattar hon bakom ryggen på mig. Ni travar. Alltså jag har travat tidigare… men Salle flyter fram i sin trav… hur underbart som helst. Inte alls den skumpiga trav jag varit med om förut. Nån galopp (hästen springer) försökte vi oss inte på men det kanske blir till sommaren. För både medryttarinnan och ägaren var väldigt nöjda efter dagen iaf så jag tror nog att vi ska göra det här till en vana. Att jag sen råkade glömma att det inte går några bussar upp hit från centrum när jag skulle hem så jag tog med mig en massa saker från mamma och pappa vilket gjorde promenaden på 40 min i uppförsbacke till en riktig plåga, vilket sen resulterade i att jag helt utmattad inte orkade ta mig ner på krogen…. ja det är väl också nåt man borde göra till en vana.
Nu ska jag gå och blanka stövlarna *skrattar*
Gnägg på er alla Voffar !!
Nåja igår gick jag glad i hågen ner på stan (jo jag gick hela vägen för det saknas bra bussförbindelser hit på helgerna) och tog buss ut på landet. Hittades av tjejen som jag skulle rida tillsammans med när jag irrade omkring i obygden och vi tog ännu en promenad bort till stallet. Där väntade ägaren till hästarna vi skulle ut och rida på. Måste erkänna att jag var lite nervös. Jag har ju aldrig ridit på några andra hästar än dom som är vana vid turister som inte vet särskilt mkt utan mest klamrar sig fast. Dom hästarna gick snällt i led, men hur skulle den här bete sig?
Ja sen kommer ju nästa nyhet... eh... dom här hästarna är inte påklädda än. Det måste jag göra SJÄLV! Det var ju alltid klart på turistrancherna. Hästen, han kallas Solle, står i sin box (ställe där hästen bor i stallet som är större än en spilta, tror jag) och så får jag en ... eh... grimma tror jag det hette, i handen och tillsägelse att hämta hästen. Men ni förstår väl själva!!?
Vi tar det en gång till... jag är alltså 165cm hög över backen... Solles rygg är 3cm kortare än mig!! Och jag ska på med en grimma och få med honom ut! Jag öppnar boxen och kliver in och glanar upp mot huvudet och säger lite tveksamt: hej voffen... ska vi ta med dig ut? Nu backar Solle för han gillar nog inte att bli kallad för hund, han kan ju inte veta att jag råkade döpa om alla hästar i australien till voffar.... Nu är inte jag så smart (jaja… jag bjuder på den) så jag går efter hästen och sträcker mig runt halsen med grimman i handen och får på den… hur?? ingen aning….
Jag sa att Solle har en mankhöjd på 162 cm?? Bra, en sån häst är det ganska intelligent om man har lite respekt för , speciellt om man inte träffat den tidigare dom har lite styrka om man säger så. Och fyra ben och längst ner på varje ben finns nåt som heter hov, den är stor och hård och gör tydligen jätteont om hästen träffar en med den. Nåja jag hör ägaren säga.. det där har hon gjort förut och sen till den andra tjejen:,
-Han flyttade sig inte ens. Känner att jag slappnar av lite eftersom det förmodligen var ett erkännande att hästen tolererar mig. Sen ska hästen skuras, eller nähä… ryktas hette det visst. men det ser ut som en skurborste… först gummiskrapa för att få bort så mkt löst hår som möjligt… sen skurborsten och sen mjuk borste. Pustar ut och känner mig ganska nöjd och ägaren är tyst så jag antar att jag inte gjort några allvarliga fel. Solle verkar acceptera min behandling också. Då säger en röst plötsligt från den andra boxen: - Glöm inte hovarna.
HOVARNA!! Vänta… gick vi inte nyss igenom det här med ben och hårda stora saker längst ner som kan göra väldigt ont? I handen har jag strax en liten böjd järnpinne och en skiftnyckel… eh… ska jag slå tillbaks om hästen sparkas eller? Nähä, jag ska dra åt broddarna… okej…
Tar ett djupt andetag och börjar slita och dra i hästens ben för att få honom att lyfta på det. *Skrattar* Nej nej.. jag bara skojar. Jag vet inte var jag fått kunskapen ifrån men jag får upp alla fyra hovarna (ja, en åt gången förstår ni väl annars trillar ju hästen omkull) utan problem. Och kratsar bort den lort som fastnat vid skorna. Återigen hör jag ägarens röst – Det här har hon gjort förr… - Nä svarar det nånstans ifrån , hon har aldrig det.
Ja ja.. det kanske låter skrytigt.. men jag berättar bara vad som sas. Jag blev iaf jätteglad för jag vill ju verkligen göra bra ifrån mig så att jag blir utbjuden igen. Men jag är fortfarande förundrad över var jag fått kunskapen ifrån… för jag har aldrig varit nån hästtjej när jag var yngre. Jag diskuterade till och med det här med kära mamma igår och hon kunde inte heller komma på det. Tvärtom sa hon att jag var rädd för hästar som barn.
Nu var det dags för kläderna, dvs ratt och förarsäte. Här har vi nu en intressant sak igen , eller eg flera. Jag har ju gått och önskat sen jag kom hem från Australien att få rida igen. Men då jag har svårt att ta mig nånstans och det är lite ont om hästar i centrum och jag inte umgås med någon som aktivt rider så har det inte blivit nåt av med den drömmen. Så ringer den här tjejen BARA sådär… och undrar om jag vill med ut och rida. Vi har alltså aldrig setts innan detta. En annan sak som fick sin förklaring nu är mammas felköp av skor… ett par stövlar hon inte kan ha så hon frågar om jag vill ta dom. PERFEKTA ridstövlar har dom blivit. Och nu kommer Salles sadel fram… ni kan aldrig gissa!! Eller jo, dom som följde resan på nätet har nog listat ut det. En WESTERNSADEL!! Men ni förstår väl att Titti nästan ramlar omkull. Det KAN bara inte bli mer perfekt! Det finns en mening med allt.
Efter en grundlig genomgång och en hel del hjälp med hur man sadlar får jag på Salle hans betsel och tömmar och sen är vi färdiga för avfärd. En hjälm på mig och sen är det dags att klänga sig upp. Tar en pall till hjälp och sitter snart där och känner mig omåttligt mallig. Och inte så lite pirrig.
Sen ger vi oss av i skritt (hästen går) ut i skogen…. och vilken härlig tur, underbart väder. Och hästen är så snäll och lugn. Plötsligt får min medryttare syn på en Uggla och efter lite letande får även jag syn på den, en stor vacker fågel sitter uppflugen på en stubbe. Plötsligt påstår någon att jag travar (hästen joggar) …. nähä, säger jag förvånat. Joo skrattar hon bakom ryggen på mig. Ni travar. Alltså jag har travat tidigare… men Salle flyter fram i sin trav… hur underbart som helst. Inte alls den skumpiga trav jag varit med om förut. Nån galopp (hästen springer) försökte vi oss inte på men det kanske blir till sommaren. För både medryttarinnan och ägaren var väldigt nöjda efter dagen iaf så jag tror nog att vi ska göra det här till en vana. Att jag sen råkade glömma att det inte går några bussar upp hit från centrum när jag skulle hem så jag tog med mig en massa saker från mamma och pappa vilket gjorde promenaden på 40 min i uppförsbacke till en riktig plåga, vilket sen resulterade i att jag helt utmattad inte orkade ta mig ner på krogen…. ja det är väl också nåt man borde göra till en vana.
Är så lycklig och tokkär i denna underbara varelse!! Förmodligen kommer jag att rida den andra hästen så småningom… den är 165 i mankhöjd…. och ingen Westernsadel men det blir ju en erfarenhet det med.
Och vilka underbara lärare jag fått i framför allt Salle men dom tvåbenta var helt okej dom också. *ler* Nu ska jag gå och blanka stövlarna *skrattar*
Gnägg på er alla Voffar !!
Kommentarer
Postat av: Milla
Vad duktig du är!!!!
Skoj att ridningen gick så bra!
Kramizar!
Postat av: Micke
Hehe, skrattar gott åt "ratt och förarsäte".. ja hela beskrivningen här. Om du undrar så har jag hittat hit från Milla :)
Postat av: Anna Z
Hihi du är kär i en häst fniss!! Fast jag vet att skulle rätt tvåbent dyka upp så är den fyrbenta brädad i alla fall till nästa gång du ska dit och rida. Kul att det var skoj i alla fall och att du fick lära dig något nytt.
Kramizar Anna
Trackback