Fredag den 13:e
och det började fint redan i morse när jag fick gå tillbaka till affären med min leverpastej som jag efter två tuggor av frukostmackan insåg gått ut redan innan jag köpte den. Läckert! Inte första gången det händer heller.... Personalnedskärningar i charken är ingen höjdare. (på flera sätt *asg*)
Och vilken underbart förstående flicka som mötte mig i kassan.... med tom blick stirrar hon på mig och säger uttråkad: -Vill du ha en ny?
eh... HALLÅÅ det var liksom det som var meningen att den skulle ha varit... REDAN FRÅN BÖRJAN!!!
-Jatack ler jag och inser att man är väl ingen solstråle själv heller..... men en ursäkt hade setat på sin plats.
Det straffar sig att tänka illa om kassabiträden för vi hann inte mer än öppna vår butik så blir jag utskälld av en kund som anser sig få dålig service av mig. Ja, jag ber så mycket om ursäkt men jag visste inte att damer över 50 behövde hållas i handen vid val av varor. När jag dessutom till slut plockar fram rätt vara åt henne anser hon att det är fel... ytterligare fem minuters övertalning för att övertyga henne om att jag nu faktiskt hjälper henne och att varan är exakt den hon frågar efter. Jag tror vi trots allt skildes åt i nån typ av vapenvila.
Jag avslutar arbetsdagen med att mer eller mindre bli hotad av kund i telefon , sen kändes det riktigt riktigt skönt att få slå igen dörren och springa in på affären och köpa en STOR chokladkaka. (läste x-tra noga på datumstämpeln) Där återfår jag äntligen lite av tron på medmänskligheten när damen framför mig vänder sig med ett leende mot mig och lägger en varudelare efter sina varor, för att markera: jag är färdig varsågod att plocka upp dina varor.
Avfyrade ett tacksamt leende och snodde sen iväg mot bussen. Tänk att så lite kan betyda så mkt....
Nycklarna ligger på bordet och grannens svarta katt korsade min väg just som jag passerade under byggarbetarnas stege ......
Nu går jag och lägger mig!
Och vilken underbart förstående flicka som mötte mig i kassan.... med tom blick stirrar hon på mig och säger uttråkad: -Vill du ha en ny?
eh... HALLÅÅ det var liksom det som var meningen att den skulle ha varit... REDAN FRÅN BÖRJAN!!!
-Jatack ler jag och inser att man är väl ingen solstråle själv heller..... men en ursäkt hade setat på sin plats.
Det straffar sig att tänka illa om kassabiträden för vi hann inte mer än öppna vår butik så blir jag utskälld av en kund som anser sig få dålig service av mig. Ja, jag ber så mycket om ursäkt men jag visste inte att damer över 50 behövde hållas i handen vid val av varor. När jag dessutom till slut plockar fram rätt vara åt henne anser hon att det är fel... ytterligare fem minuters övertalning för att övertyga henne om att jag nu faktiskt hjälper henne och att varan är exakt den hon frågar efter. Jag tror vi trots allt skildes åt i nån typ av vapenvila.
Jag avslutar arbetsdagen med att mer eller mindre bli hotad av kund i telefon , sen kändes det riktigt riktigt skönt att få slå igen dörren och springa in på affären och köpa en STOR chokladkaka. (läste x-tra noga på datumstämpeln) Där återfår jag äntligen lite av tron på medmänskligheten när damen framför mig vänder sig med ett leende mot mig och lägger en varudelare efter sina varor, för att markera: jag är färdig varsågod att plocka upp dina varor.
Avfyrade ett tacksamt leende och snodde sen iväg mot bussen. Tänk att så lite kan betyda så mkt....
Nycklarna ligger på bordet och grannens svarta katt korsade min väg just som jag passerade under byggarbetarnas stege ......
Nu går jag och lägger mig!
Kommentarer
Trackback