Service
Insåg att det låg en halv treo kvar och skramlade längst ner i ett rör i skåpet.... en HALV treo... vem tusan har druckit en HALV treo i mitt hus??? Verkar ju helt tokigt.
Iaf så tog jag mig ner till apoteket (älskar närheten till nästan allt i Stockholm) och plockade ihop det jag behövde. Det var tack och lov bara tre kunder innan mig så det skulle nog gå ganska fort. Killen bakom disken verkade dock tämligen ensam. Men vilken service killen hade.... alla tre pensionärerna fick växla in sina femtioöringar.... en i taget... förlåt.. två i taget så det blev en krona.. och en krona och en....
Först blev jag trött och irriterad, jag ville bara hem till min säng och mina halstabletter igen. Men sen blev jag imponerad, han var så lugn, skojade med tanterna och farbröderna och dom berömde hans service och en sa till och med att det hade varit trevligt att sitta i kö. (apoteken har den fina idén om kölappar till alla så att dom som inte orkar stå kan ta en stol utan att förlora sin köplats BRA!!)
Det småpratades runtomkring, det var någon som berättade om när han tappade sin plånbok i frysdisken när han skulle handla.... och ingenstans hördes mutter om att det tog tid. Och det berodde nog till stor del på den varma medmänsklighet apoteksbiträdet visade. När jag kom fram lite yngre och raskare så packade han proffsigt min påse och utan vidare kallprat önskade han mig med ett leende en fortsatt trevlig helg. Helt rätt!!
Faktum är att det tog inte särskilt mkt x-tra tid för honom att ta emot växelpengarna, att säga ett par vänliga lugnande ord till en förmodligen ganska orolig kund (man går sällan på apotek om man mår toppen). Men jag gick iaf ut från lokalen med ett leende på läpparna och DET tyckte jag det var värt ett par minuter i kö för.
Iaf så tog jag mig ner till apoteket (älskar närheten till nästan allt i Stockholm) och plockade ihop det jag behövde. Det var tack och lov bara tre kunder innan mig så det skulle nog gå ganska fort. Killen bakom disken verkade dock tämligen ensam. Men vilken service killen hade.... alla tre pensionärerna fick växla in sina femtioöringar.... en i taget... förlåt.. två i taget så det blev en krona.. och en krona och en....
Först blev jag trött och irriterad, jag ville bara hem till min säng och mina halstabletter igen. Men sen blev jag imponerad, han var så lugn, skojade med tanterna och farbröderna och dom berömde hans service och en sa till och med att det hade varit trevligt att sitta i kö. (apoteken har den fina idén om kölappar till alla så att dom som inte orkar stå kan ta en stol utan att förlora sin köplats BRA!!)
Det småpratades runtomkring, det var någon som berättade om när han tappade sin plånbok i frysdisken när han skulle handla.... och ingenstans hördes mutter om att det tog tid. Och det berodde nog till stor del på den varma medmänsklighet apoteksbiträdet visade. När jag kom fram lite yngre och raskare så packade han proffsigt min påse och utan vidare kallprat önskade han mig med ett leende en fortsatt trevlig helg. Helt rätt!!
Faktum är att det tog inte särskilt mkt x-tra tid för honom att ta emot växelpengarna, att säga ett par vänliga lugnande ord till en förmodligen ganska orolig kund (man går sällan på apotek om man mår toppen). Men jag gick iaf ut från lokalen med ett leende på läpparna och DET tyckte jag det var värt ett par minuter i kö för.
Kommentarer
Trackback