Tittiluringen

Hur hamnade jag där?
Hur kom det sig att jag plötsligt befann mig hiskeligt högt upp på en läktare i Globen?
Hur kom jag ens på tanken att betala för biljetten?

Ja, HUR full var jag när jag tackade ja till att gå på... Idrottsgalan?

Sanningen? Sanningen är att jag var spiknykter och inte ens nyvaken. För när väninnan ringde och kastade fram den tokiga idén tänkte jag: -ja va tusan! Testa människa!! Gör nåt nytt.. gör nåt ingen skulle tro dig om, gör som du gjorde när du åkte jorden runt: TÄNK INTE!! bara gört... ;-)

Om det var roligt?
ABSOLUT (fortfarande inte nån koppling till sprit)
Det var HÖGT där vi satt, två höjdrädda kullor men det glömde åtminstone jag efter ett tag. Bra uppträdanden och en härlig stämning. När Ingemar Stenmark fick pris ville applådåskorna aldrig dö ut i hallen. Till och med JAG kände ju igen honom ;-)

Men visst hittade jag saker att störa mig på: dom i flera fall enfaldigt dåliga skämten t.ex.. som när en av tvprofilerna försöker lugna programledaren med att dom minsann sänt direkt-tv i flera år och det som räknas är det man har här (profilen klappar sig på bröstet) -Jaha, hjärtat? Säger den nervösa nya programledaren. -Nä, svarar veteranen... och drar fram en fickplunta. Seriöst! Är det HUMOR det? Särskilt som till och jag minns kampanjen: Spola Kröken... starkt stöttad av idrottsrörelsen i Sverige.

Men det var roliga skämt oxå: Inför utdelningen av Stenmarks pris säger killen på scen: När Ingemar åkte nedför backen i tävlingarna, då stod Sverige stilla! När Sverige står stilla idag beror det på SJ....