Tittiluringen -

En alldeles vanlig dag?

Vaknar... vill inte kliva upp.... snöar ute.... SNÖAR ute!! Skuttar ur sängen (big fat lie) ... segar upp ur sängen och kommer iväg till jobbet. Ser ut som Bambi när jag halkar omkring på mina höst-skorsklackar i snömodden. Kommer några minuter försent och naturligtvis har vi ett inbokat möte. Ut på lunchen för att hitta snöskor, inser att kylan ute gör att butikernas värmeaggregat löper amok och så gör till slut även jag i min varma vinter-täckjacka. Diskmskinen på jobbet är trasig och inte alla anställda är uppfostrade att diska efter sig ... svär lite över det men diskar min gaffel. Svär mycket när jag öppnar kylen för att få en skvätt mjölk i kaffet och inser att en av tio mjölklitrar läcker... torkar upp mjölksjön som bildats på kylskåpets botten.... listar ut vilken kartong som läcker och slänger den. (Och undrar samtidigt hur många som sett pölen utan att reagera) Har veckans gå-hem-tidigt dag och ser fram emot att kunna utnyttja den på första gången på 11 veckor eftersom jag tidigare har haft kurs just på dessa dagar. Får spel en halvtimme innan jag slutar pga total brist på kommunikation mellan kollegorna på lagret och oss i butiken. Ryar omkring och känner mig färdig för hjärnblödning. Äntligen slår klockan GÅ HEM.... halkar iväg till tunnelbanan i snöyran. Efter tunnel är det byte till buss... det är ca 7 min kvar innan den ska gå. Väntar... det snöar... väntar.. kallt... väntar... fryser om tårna... väntar, inser att bussen är sen, mycket sen. Stora lastbilar åker försiktigt förbi oss för att inte snömodden ska spraya ner oss (snällt, tack) ..... utom EN... stora blöta salt/avgas och lortsnökokor smattrar mot jacka, väska och hela mig.... TACK SÅ J-LA MYCKET!!! Nu har jag inte körkort men jag har tusan i mig för mig att det är OLAGLIGT att köra på det viset. Äntligen, där kommer bussen.... 10 minuter sen.... snön yr. Bussen stannar.. och... nej, det är inte SANT! Busschaufförren släcker ner bussen och sätter sig och läser tidningen, inne i bussen, i värmen. Utanför står vi och fryser, sa jag att det snöade? Det är tydligen en buss som inte kom över huvudtaget som vi stått och väntat på, vilket betyder att den som kom nu inte ska gå förrens om 12 minuter... 12 minuter då busschauffören enligt SL:s regler inte får släppa på passagerare eftersom dom 12 minutrarna ska räknas som rast och det gör dom inte om det finns folk i bussen. (iaf är det den förklaringen jag fått... sant eller inte vet jag ej, men utanför bussen fick vi iaf stå och det snöade)
Kör ner mina blåfrusna händer i jackfickorna och får tag på helgens kvarglömda cigg-paket (har absolut slutat röka men tar nån cigg ibland på fest och eftersom jag tiggt nog av kollegorna så köpte jag ett paket till personalfesten och bjöd igen, dessvärre blev det ett par stycken kvar) Nu tar jag i rena ilskan upp en och tänder den och drar djupa halsbloss. Det slutar med att jag mår illa... och fryser ännu mer. Nåja, 12 minuter går ju dom också och till slut sitter jag på bussen... på väg hem, nästan lika sent som vanligt. Går in på affären och köper oförsvarligt mycket julchoklad. Äntligen kan jag sticka nyckeln i låset på lägenhetesdörren.. öppnar den och inser att jag borde slängt räkskalen från gårdagens middag... det luktar apa (räka). Vädrar och börjar koka pasta, pastan kokar förstås ihop. Man kan nästan inte tro det, men maten blir faktiskt jättegod och jag sjunker ner i soffan med suck... äntligen är dagen över. Ett tips: ropa aldrig hej förrens du är över bäcken.....
När jag reser mig för att hämta nåt i köket lyckas jag slå ner en vas från bordet... rakt över en hög med böcker och min pyssellåda och en del av det pyssel jag lyckades åstadkomma i helgen. Jag har både bloggat och gjort krönika över hur mkt vätska som kan rymmas i en liten temugg.... det går i ungefär samma mängd i en vas... och naturligtvis slår jag i knät i vardagsrumsbordet när jag kastar mig fram för att försöka rädda vasen. Smärta!

Nu sitter jag ihopkurad under täcket och tänker inte röra mig mer idag om så taket störtar in!!!

En alldeles vanlig dag? Nä tack och lov inte!!!

2009-12-15 @ 20:49:12 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vem kom på det?

Tog en skön sovmorron idag och när jag vaknade slog jag på tvn och hittade ett mycket intressant naturprogram. En del av programmet handlade om köttätande växter, och en växt har utvecklat ett symbios tillsammans med en insekt. Eller tvärtom? Nåja, iaf så utsöndrade den här växten ett klibbigt lim på stjälken som fick flugor och insekter att fastna, dessvärre hade växten inte det enzym som gör att bytet kan brytas ner till näring till den. Det var här det fantastiska började. Den lilla insekten som endast lever på just den här typen av växt har utvecklat långa smala ben som gör att den kan kliva runt på växten utan att fastna i limdropparna. Och när den hittar ett fångat byte så sticker den helt enkelt in sin sugsnabel i det och slurpar i sig innanmätet. Mums! Men hur hjälper det här växten nudå? Nu är ju insekten mätt... men växten har inte fått någon del av bytet.. än. Jo sen när insekten behöver gå på toaletten, så gör den det rakt ner på växten förstås.. och växten drar ögonblickligen i sig avföringen... som är näringen.

AMAZING!!!

Men jag vill nu veta... vem kom först, växten eller skalbaggen?

2009-11-01 @ 09:48:34 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Åker på lyxmiddag

Efter ikväll kan jag bocka av ätning nr 12. Det är tur man har en bror som inte bor alltför långt från storstan som man kan åka till och äta Surströmming hos när mor och far har hamnat så långt bort *ler*

Sitter på tåget och filosoferar över livet...

2009-10-24 @ 15:36:02 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Åker på lyxmiddag

2009-10-24 @ 15:35:24 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

som att leta efter en nål i en kudde

man kan roa sig på olika sätt när man är sjuk... själv satt jag fridfullt i kökssoffan hos mamma och pappa och broderade på en duk när jag plötsligt hör pappa ropa på hjälp från ovanvåningen. Nu var det inget panikslaget rop så jag misstänkte att det var datatrassel men jag körde ändå kvickt ner brodyrnålen i en kudde för att hålla koll på den innan jag masade mig uppför trappen (ja, masade, jag var ju fortfarande sjuk). Eftersom jag inte är nån datahacker direkt så är det inte så ofta jag kan hjälpa till när pappa kör fast eftersom han börjar kunna betydligt mer än mig om olika program och funktioner. Men iaf när problemet var avklarat så gick jag ner och skulle fortsätta brodera.. trodde jag ja... Nålen hade jag ju lyckats köra så djupt i kudden att den krypit in och gömt sig nånstans inne i kuddstoppningen. Först försökte både jag och mamma att krama kudden med händerna för att förhoppningsvis känna var nålen tagit vägen. Men naturligtvis hade jag valt mammas största prydnadskudde så det var bara att ge upp. Istället fick jag hämta sprättkniven... sen var det bara att börja dra ut stoppning.. tuss efter tuss och gå igenom.
Efter 2/3 känner jag plötsligt ett stick i handen och inser att jag hittat vad jag sökte.

Hela tiden när jag satt och kramade stoppning tänkte jag på hur det hade varit att letat efter den här nålen i en höstack istället.... och så var jag väldigt tacksam för att mamma inte har några dunkuddar i huset.

2009-10-12 @ 13:53:40 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Årets elva....

Surströmming är helt underbar förkylningsmat... aptit och smak brukar ju vara sådär när man inte är helt kry. Men surströmming.... den smaken går igenom det mesta *ler*

Mamma, Pappa, Jag och burkar, potatis,lök, tunnbröd och flaskan med Carl August Andersons fars namn på... det blir bara sååå bra!!!

2009-10-12 @ 13:32:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

när jag blir stor ska jag bli....

När jag var liten ville jag bli kändis, helst sångerska som Carola eller Kicki Danielsson. Oj så många som har fått lida sig igenom mina uppträdanden på gården med hopprep i handen och en kassettbandspelare med sönderspelade högtalare.

Sen blev jag bokhandelsbutiksbiträde... BBB.... och älskade det.. och fortsatte med det... och försökte så småningom att sluta med det *ler* jag insåg att jag ju måste göra nåt med mitt liv.. så jag pluggade lite turism.. och halkade tillbaka till bokbranschen... så jag sa upp mig och fick jobb på On-Off... avskydde jobbet men älskade arbetskamraterna, slutade och halkade tillbaka till bokhandeln... tog Data-körkort... och jobbade i bokhandel. Sa till slut upp mig igen och åkte jorden runt... kom hem utan några direkta mål.. och fick jobb i.... bokhandeln *skrattar*
Har nu insett att det inte är nån idé att kämpa emot, jag verkar ha en osynlig gummisnodd fäst i ryggen... så fort jag kommer en viss bit ifrån böckerna så dras jag obönhörligt tillbaka. Och jag är lyckligt lottad.. för hur det än ser ut så vaknar jag varje morgon och ser fram emot att få gå till jobbet.

Men jag undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor......

2009-10-10 @ 12:21:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

nu är det pirrigt igen

för ganska längesen nu fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att samarbeta med ett par människor med en sak jag aldrig ens funderat på att hålla på med. Jag sa att jag kunde prova men sen hörde jag inget mer om det. Nu är det på tapeten igen och jag har sagt ja....

mer tänker jag inte säga just nu.
Men det bor några fjärilar i magen och det känns mycket spännande.

2009-10-09 @ 16:59:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det är så vackert att det gör ont

Jorden runt har jag rest... sett så många vackra stränder och hissnande utsikter. Märkliga djur och mäktiga naturfenomen. Men att sitta på tåget mellan Stockholm och Falun en solig höstdag, det slår det mesta. Den svenska naturen i en färgprakt som är bedövande vacker. I åkerkanterna står några rådjur och en räv springer över ett skördat vetefält. Över huvudtaget är Sverige ett otroligt vackert land, vi har kanske inga palmer eller milslånga vita sandstränder.... men vi har höstträden, snön och ett och annat regnoväder som med blixtar och dunder faktiskt är underbart att se.
Lummiga trollskogar och vidsträckta fjäll. Röda stugor bredvid blåa sjöar...

Det är helt okej att längta bort... längta till dom vita stränderna och dom vajande palmerna.

Men GLÖM för guds skull inte att titta ut på Sverige ibland också!

2009-10-09 @ 16:44:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snörvel nys och tråksylta på burk

Jag vill minnas att jag sagt det här förut... men ni vet, ibland kan man liksom "önska" att man blev lite sjuk så man fick ligga hemma några dagar.... mm hmm... gissa vem som har fått en önskan uppfylld? *attjooo*
I söndags fick jag superont i halsen OCH i tungan (???) och på det feber. Fick ringa världens bästa sekereterare (min *ler*) och avboka det inplanerade hämtandet av min trasiga tv.. som nu enligt reparationskillarna på OnOff skulle vara hel igen. Ville inte smitta ner henne så istället fick jag hjälp av x-et och tog en buss och vi (läs han) bubbade hem den. Jag däckar i soffan och trots att jag kände mig bättre på måndan så valde jag att för en gångs skull lyssna på kloka medmänniskor (världens bästa sekereterare igen) och stanna hemma. Men när jag på eftermiddan var feberfri och gick till affären ringde jag jobbet och meddelade glatt att jag skulle infinna mig för tjänstgöring dan efter. Tisdag kom och jag for iväg till jobbet.... är ju något morrontrött så det var inte förrens jag satt på arbetet som jag vaknade till och insåg att jag nog inte var så frisk som jag trott dan innan. På eftermiddan gav jag upp och åkte hem och bäddade ner mig. SEN slog det till... feber, ont i halsen och så YNK. Alla som sett reklamfilmen med mannen som sitter med huvudet över en ångande skål vatten och säger: - Ni kvinnor klagar över att föda barn... då har ni aldrig haft en riktig förkylning.... vet exakt hur jag blir när jag blir förkyld.

För om det är så att det finns en reklamfilm i världen som visar verkligheten som den är, och det är den där... ja i så fall.... i så fall är jag en riktig man!!

Nu sitter jag och snörvlar och nyser och har fruktansvärt tråkigt och önskar få klä mig i klänning igen.

2009-10-08 @ 20:37:08 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tre till

Jodå så att.... eftersom jag är förslappad i mitt bloggande så har surströmmingsätningarna nu kommit upp i 10 gånger. Det kommer att bli mycket tufft att slå rekordet 2008 om jag inte kan övertala nån att äta Surisar istället för sill på julafton. Någon??

Har varit hemma i Dalarna nästan en vecka och haft minisemester. Hann med två skogsvändor så det blev en skvätt lingon och massor med trattkantareller. Håller redan på att planera nästa hemfärd för åtminstone trattisarna bör finnas kvar då. (I skogen... annars går jag väl lös på mammas frys *ler*) Jag gick lös på trädgården innan jag åkte iaf så jag har en stor fruktburk med mig hem med äpplen, vindruvor och plommon... krikona fick mamma göra saft av och en sån flaska ska jag tigga åt mig nästa gång. (Det brukar inte behövas tiggas så mkt, tvärtom får man nästan stoppa dom kära liven innan dom bytt ut hela resväskans innehåll mot mat *ler* )

I Lördags träffades jag och två surströmmingsälskande väninnor och slukade glatt tre burkar fisk under jättetrevliga former. Lite snaps *ler* och goda efterätter och massor med prat. Det är ett måste med repris på den kvällen.

Nu sitter jag och gäspar på tåget och ögonen känns grusiga. Man kanske skulle passa på att ta en liten lur innan man landar i storstaden igen.

Nu fick vi just besked om att tåget blir försenat eftersom ett mötande tåg har klippt en älg och vi måste avvakta utifall att vi behöver bärga det tåget, så kan det gå och jag tycker synd om älgen, dom är så majestätiskta och småfulfina. Tydligen kan en smäll med ett så pass stort djur ge ganska rejäla bekymmer för tågen, och då tycker man ändå att ett tåg är ganska kraftfullt. (ge mig en synonym till tåg)
MEN jag måste bara ge världens eloge till vår tågvärd/lokförare/konduktör, ja vem det nu är som ger information på den här resan för han har varit suverän ända från det vi lämnade Falun. Tydlig och bra och utförlig hela resan!!

Nu ska här ätas frukt... godis är frukt, eller hur säger dom?

2009-09-28 @ 19:12:06 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

smakar det verkligen om det kostar?

Jag var på Systembolaget häromdan, hör och häpna.
Stod som vanligt i kön och övade på att inte känna mig stressad och att inte reta upp mig på folk som inte kan organisera sina inköp/betalningar.
Glodde slött på kassadisplayen som visade vad kunden innan mig skulle betala... oj, ett riktigt kalas tror jag för summan låg nära 1800 kr.
Det blev min tur och jag betalade mina två flaskor... det blev ungefär en tiondel av partykillens summa. Hamnar bredvid honom när jag ska packa min påse... och ser honom göra detsamma.... ser honom lägga ner sina TVÅ vinflaskor.. i sin påse....

Nu sitter jag och zippar på mitt kartongvin och undrar hur stor skillnad det kan vara i smak... på mitt 60 kronors vin.. och hans 900 kronors.....

2009-09-20 @ 20:09:03 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

7 ett lyckotal?

I många kulturer är nr 7 sett som ett lyckosamt tal... så visst blev vår 7:e surströmmingsätning helt underbart lyckad!! Många glada och trevliga grannar och vänner kom och åt och trivdes. Och en bror satte sig i rosbusken, en bra fest helt klart! *skratt*

Ja faktum är att den blev så bra att jag bara åkte hem för att jobba några dagar därnere i söder och sen tog tåget upp till dalaskogen igen för att göra slut på ett par överblivna burkar.

Men först en tur i skogen och jaga blåbär... man behöver inte smyga lika mycket på dom som på kantarellerna.

*Ut i skogen ska jag gå... trallala alal lalalallala*

2009-08-29 @ 10:50:35 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dan före dan....

nä jag har inte vänt almanackan fel.... imorron är det 20/8 och istället för julens lucköppning firara vi surströmmingsälskare med burköppning *ler*
Visserligen får jag hålla mig till på lördag då årets nyskörd ska avsmakas, men jag vet redan att dom strömmingar som legat till sig från förra året är dom bästa!
Men det är ändå spännande att öppna nyburkar, dofta, bedöma och avnjuta.

Jag kan ju redan nu konstatera att årets antal ätningar kommer att bli betydligt färre än rekordåret 2008 med 17 ätningar.

Sen är det nästan dags att byta namn på bloggen till Sur-Luringen *ler*

2009-08-19 @ 17:44:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()