Tittiluringen

KÄRLEK!
Igår fick jag krama min älskling igen... vilket underbart psyke den hästen har!! Helt lugnt står han där och tittar på mig när jag fumlar runt med hovkratsar och ryktborstar. Lyfter så fint på hovarna så jag får göra rent. *PUSS PÅ NOSEN* (heter det mule, nää.. det är fel? Hjälp någon??) Måste väl lägga till ämnet Hästvård till Matten, Svenskan, Naturkunskapen och teoriboken..... Någon som har ett bra boktips?

KÄRLEK?
Vad är det som gör att någon efter månader av tystnad plötsligt låter helt desperat i jakten på mitt telenr?? I guess I have to ask him someday....

NY KÄRLEK..... eller??
Ska på date idag..... *nervös*

  

jaha vänner! ni är väl klara för nu är det snart dax att dra. Kvasten är putsad och hatten hänger framme.
Däremot skippar jag Bolandet med Hin Håle, tjuvmjölkning och andra elakheter.... bullshit. Blir så förbannad när jag läser om häxans historia.... det är helt sanslöst hur en instans som dyrkar något som dom påstår älskar alla varelser, oavsett kön, art eller läggning, kan åstadkomma så mycket skit!! I Hans namn dessutom. Och inte tog det slut i och med att häxförföljelsen avtog. Nä man hittade genast nya folkgrupper att ge sig på. Ta reda på fakta och sanning och sluta skriva sagoböcker!! Häxan är en naturdyrkare och homosexualitet är inget vi väljer det FÖDS vi med....

Nä far och flyg säger jag bara, det tänker iaf jag göra!! Rätt ut i min älskade natur!!

Vet ni hur mycket vätska en temugg rymmer?

Japp nu är snart den härliga sommaren här!
Den som vi har längtat efter så!
Fick dock den första påhälsningen av MYGGEN igår kväll....
och kom på en fördel med vintern *skratt*
Nåja... dom är att föredra framför Bedbugs så jag står nog ut.

Ekvationer... suck.... Ekvatorn är mycket trevligare!

Jag har ridit på världens underbaraste 21-åring! Han är 1,62 i mankhöjd och mörkt brun med svart man och svans. Liten vit stjärna i pannan. Mankhöjd för er som är lika hemma på hästar som mig är var man mäter höjden på en häst. Där halsen övergår till rygg finns en liten höjd... det är manken. Så ... jag är 1,65 och hästen 1,62... alltså ingen liten shettis (mycket liten häst för er som liksom jag inte är så hemma i ämnet) man skumpar omkring på direkt. Hoppas nån som verkligen kan det här rättar mig om jag har fel.... skulle ju vara väldigt intressant om jag kunde ha det nån gång *asgarvar självironiskt*

Nåja igår gick jag glad i hågen ner på stan (jo jag gick hela vägen för det saknas bra bussförbindelser hit på helgerna) och tog buss ut på landet. Hittades av tjejen som jag skulle rida tillsammans med när jag irrade omkring i obygden och vi tog ännu en promenad bort till stallet. Där väntade ägaren till hästarna vi skulle ut och rida på. Måste erkänna att jag var lite nervös. Jag  har ju aldrig ridit på några andra hästar än dom som är vana vid turister som inte vet särskilt mkt utan mest klamrar sig fast. Dom hästarna gick snällt i led, men hur skulle den här bete sig?

Ja sen kommer ju nästa nyhet... eh... dom här hästarna är inte påklädda än. Det måste jag göra SJÄLV! Det var ju alltid klart på turistrancherna. Hästen, han kallas Solle, står i sin box (ställe där hästen bor i stallet som är större än en spilta, tror jag) och så får jag en ... eh... grimma tror jag det hette, i handen och tillsägelse att hämta hästen. Men ni förstår väl själva!!?
Vi tar det en gång till... jag är alltså 165cm hög över backen... Solles rygg är 3cm kortare än mig!! Och jag ska på med en grimma och få med honom ut! Jag öppnar boxen och kliver in och glanar upp mot huvudet och säger lite tveksamt: hej voffen... ska vi ta med dig ut? Nu backar Solle för han gillar nog inte att bli kallad för hund, han kan ju inte veta att jag råkade döpa om alla hästar i australien till voffar.... Nu är inte jag så smart (jaja… jag bjuder på den) så jag går efter hästen och sträcker mig runt halsen med grimman i handen och får på den… hur?? ingen aning….

Jag sa att Solle har en mankhöjd på 162 cm?? Bra, en sån häst är det ganska intelligent om man har lite respekt för , speciellt om man inte träffat den tidigare dom har lite styrka om man säger så. Och fyra ben och längst ner på varje ben finns nåt som heter hov, den är stor och hård och gör tydligen jätteont om hästen träffar en med den. Nåja jag hör ägaren säga.. det där har hon gjort förut och sen till den andra tjejen:,
-Han flyttade sig inte ens. Känner att jag slappnar av lite eftersom det förmodligen var ett erkännande att hästen tolererar mig. Sen ska hästen skuras, eller nähä… ryktas hette det visst. men det ser ut som en skurborste… först gummiskrapa för att få bort så mkt löst hår som möjligt… sen skurborsten och sen mjuk borste. Pustar ut och känner mig ganska nöjd och ägaren är tyst så jag antar att jag inte gjort några allvarliga fel. Solle verkar acceptera min behandling också. Då säger en röst plötsligt från den andra boxen: - Glöm inte hovarna.
HOVARNA!! Vänta… gick vi inte nyss igenom det här med ben och hårda stora saker längst ner som kan göra väldigt ont? I handen har jag strax en liten böjd järnpinne och en skiftnyckel… eh… ska jag slå tillbaks om hästen sparkas eller? Nähä, jag ska dra åt broddarna… okej…

Tar ett djupt andetag och börjar slita och dra i hästens ben för att få honom att lyfta på det. *Skrattar* Nej nej.. jag bara skojar. Jag vet inte var jag fått kunskapen ifrån men jag får upp alla fyra hovarna (ja, en åt gången förstår ni väl annars trillar ju hästen omkull) utan problem. Och kratsar bort den lort som fastnat vid skorna. Återigen hör jag ägarens röst  – Det här har hon gjort förr… - Nä svarar det nånstans ifrån , hon har aldrig det.
Ja ja.. det kanske låter skrytigt.. men jag berättar bara vad som sas. Jag blev iaf jätteglad för jag vill ju verkligen göra bra ifrån mig så att jag blir utbjuden igen. Men jag är fortfarande förundrad över var jag fått kunskapen ifrån… för jag har aldrig varit nån hästtjej när jag var yngre. Jag diskuterade till och med det här med kära mamma igår och hon kunde inte heller komma på det. Tvärtom sa hon att jag var rädd för hästar som barn.

Nu var det dags för kläderna, dvs ratt och förarsäte. Här har vi nu en intressant sak igen , eller eg flera. Jag har ju gått och önskat sen jag kom hem från Australien att få rida igen. Men då jag har svårt att ta mig nånstans och det är lite ont om hästar i centrum och jag inte umgås med någon som aktivt rider så har det inte blivit nåt av med den drömmen. Så ringer den här tjejen BARA sådär… och undrar om jag vill med ut och rida. Vi har alltså aldrig setts innan detta. En annan sak som fick sin förklaring nu är mammas felköp av skor… ett par stövlar hon inte kan ha så hon frågar om jag vill ta dom. PERFEKTA ridstövlar har dom blivit. Och nu kommer Salles sadel fram… ni kan aldrig gissa!! Eller jo, dom som följde resan på nätet har nog listat ut det. En WESTERNSADEL!! Men ni förstår väl att Titti nästan ramlar omkull. Det KAN bara inte bli mer perfekt! Det finns en mening med allt.
Efter en grundlig genomgång och en hel del hjälp med hur man sadlar får jag på Salle hans betsel och tömmar och sen är vi färdiga för avfärd. En hjälm på mig och sen är det dags att klänga sig upp. Tar en pall till hjälp och sitter snart där och känner mig omåttligt mallig. Och inte så lite pirrig.

Sen ger vi oss av i skritt (hästen går) ut i skogen…. och vilken härlig tur, underbart väder. Och hästen är så snäll och lugn. Plötsligt får min medryttare syn på en Uggla och efter lite letande får även jag syn på den, en stor vacker fågel sitter uppflugen på en stubbe. Plötsligt påstår någon att jag travar (hästen joggar) …. nähä, säger jag förvånat. Joo skrattar hon bakom ryggen på mig. Ni travar. Alltså jag har travat tidigare… men Salle flyter fram i sin trav… hur underbart som helst. Inte alls den skumpiga trav jag varit med om förut. Nån galopp (hästen springer) försökte vi oss inte på men det kanske blir till sommaren. För både medryttarinnan och ägaren var väldigt nöjda efter dagen iaf så jag tror nog att vi ska göra det här till en vana. Att jag sen råkade glömma att det inte går några bussar upp hit från centrum när jag skulle hem så jag tog med mig en massa saker från mamma och pappa vilket gjorde promenaden på 40 min i uppförsbacke till en riktig plåga, vilket sen resulterade i att jag helt utmattad inte orkade ta mig ner på krogen…. ja det är väl också nåt man borde göra till en vana.

Och vilka underbara lärare jag fått i framför allt  Salle men dom tvåbenta var helt okej dom också. *ler* 
Nu ska jag gå och blanka stövlarna *skrattar*
 
Gnägg på er alla Voffar !!

om man åker 34mil för att eventuellt få en hälsning från dom som inte längre vandrar synligt bland oss är man färdig för Säter då? Ja enligt vissa är man nog det. Själv har jag inga tvivel på vem som kom och gav mig råd.
Fem glada tjejer/kvinnor trängde ihop sig i en bil häromdan och körde 17mil enkel resa genom snöslask och nederbörd för att träffa ett medium.
Efter en kort meditation och Fader Vår började hälsningarna komma. Jag omväxlande skrattade och grät genom kvällen, ibland visste jag inte om det var tårar av glädje eller sorg.
I bilen hem växlade djup tystnad med livliga disskutioner om kvällen. Trots att vi alla var mkt trötta var det ingen som lyckades somna. Tankarna gick på högvarv efter allt hon förmedlat till oss.

För min del kom egentligen inga överraskningar mera bekräftelser för att jag faktiskt gör rätt i mina val just nu. Kändes jätteskönt. 
Och ännu ett bevis på vem som vakar över mig. Kan ge mig sjutton på att det var hon som ringde på dörren igår så att jag kom upp i tid för att inse att jag missat en massa i matteboken som vi ska ha prov på imorron. För när jag skulle öppna dörren var det ingen där.....
Men nu ligger jag bra i fas med räkningen.

Tack!! ♥