Tittiluringen

I många kulturer är nr 7 sett som ett lyckosamt tal... så visst blev vår 7:e surströmmingsätning helt underbart lyckad!! Många glada och trevliga grannar och vänner kom och åt och trivdes. Och en bror satte sig i rosbusken, en bra fest helt klart! *skratt*

Ja faktum är att den blev så bra att jag bara åkte hem för att jobba några dagar därnere i söder och sen tog tåget upp till dalaskogen igen för att göra slut på ett par överblivna burkar.

Men först en tur i skogen och jaga blåbär... man behöver inte smyga lika mycket på dom som på kantarellerna.

*Ut i skogen ska jag gå... trallala alal lalalallala*

och i torsdags hängde jag spontant med en jobbarkompis och hennes man på Stand Up Comedy efter jobbet. Vi blev sammanlagt fyra stycken till slut då ännu en jobbarkompis slog följe.Det var både nybörjare och några rutinerade "talare" och jag/vi skrattade så vi skrek emellanåt. Efteråt var det svårt att få ner dom uppdragna mungiporna och vi klagade alla på träningsvärk i kinderna dagen efter.

Jag har insett att jag måste göra fler spontana och planerade utflykter i den här stan.. där det faktiskt händer en massa!!

Men nästa tur (planerade) går till barndomshemmet och årets Surströmmingsfest *tjohooo!!*

Det händer att jag passar på att slå numret hem till mor och far när jag går ifrån jobbet på kvällarna. Jag uppdaterar dom om hur mycket folk det är på tunnelbanan och dom berättar hur mycket svamp dom har plockat, alternativt surströmming dom hunnit äta utan mig. Det sista brukar utlösa ett skrik från mig som utrymmer tunnelbanevagnen jag sitter på *ler*.

Häromdan var det kära mor som svarade och vi pratade på om ditt och datt, vatten i knäna och inflammationer i händerna och läkarbesök (det märks man börjar komma upp i ålder när man jämför krämpor med mamma och inte krogkvällar med syrran).

Jag klev på tunnelbanetåget som kom inrusande på perrongen och letade upp en sittplats nånstans mitt i tåget där det brukar vara lugnt. Slött tittar jag ut genom fönstret när vi åker ut från City, mamma pratar på om fastrarnas kräftbjudning som dom ska åka på till helgen och jag hummar och kommer med små kommentarer här och var.
Vi betar av station efter station på väg mot Farsta Strand..... Gamla Stan-Slussen-Gullmarsplan-Hammarbyhöjden.... Hammarbyhöjden? HAMMARBYHÖJDEN!!
Vad tusan! Det ligger inget Hammarbyhöjden på min tunnelbanesträcka vad jag vet... kollar snabbt kartan och mycket riktigt... jag är på fel tåg.

Avslutar hastigt samtalet med mamma och kastar mig av tåget (ja, när det stannar vid nästa station förstås, allt annat vore dumt) sen blev det till att vänta på tåg i andra riktningen och leta på en station där jag återigen kunde byta bana och äntligen vara på rätt väg mot hemmet.

Det är inte svårt att åka tunnelbana.... men det underlättar om man är uppmärksam på vad som står på tågdestinations-skylten innan man kliver på.... och ringer mamma när man kommer hem istället. *ler*

Idag 11/8 2009 har jag jobbat ett helt år på "nya" jobbet. Det innebär att det är 1 år och 1 dag sen jag flyttade ner och blev fjollträskbo. Och har jag ångrat en enda sekund? Svar: rungande NEJ!! Jag har sagt det förut och säger det igen.... det här är nog ett av de bästa beslut jag tagit i livet. Det är galet när man varje dag när man vaknar och det är arbetsdag faktiskt kan gå upp och se FRAM emot att få komma till jobbet. Det finns ups and downs på mitt jobb med, men summa sumarum så älskar jag det till 110%!!!

Jag bjöd kollegorna på bullar idag som tack för att dom stått ut med mig *ler*