jobbhändelser... inte jobbiga händelser

Jag kan inte rå för det.. jag älskar mitt arbete.. mina kollegor.. och allt som oftast även mina kunder.
För... när en kund efter att ha träffat mig två gånger i butiken plötsligt vänder sig om och säger - Nej, nu tänker jag vara osvensk, men jag blir så glad av att prata med dig.... Vill du gå och ta en kaffe eller en lunch nån dag? 
 ... Ja, då kan man väl inte annat än säga ja? Och efter nån vecka så tog vi den där lunchen och som bara tjejer kan så pratade vi konstant hela lunchtimmen. Så nu har jag en ny vän i Fjollträsk :-)

Eller när en kund ringer och frågar om man kan tänka sig att vara en ängel... och lägga undan ett par varor. Och ja , det är klart jag gör det. (Jag behöver ju vingarna) Men när sen ombudet som ska hämta varorna lite senare kommer in med en ask till mig... med en ängel i , av choklad... då fick Luringen tårar i ögonen, det kan jag lova.

Har även fått ett musiktips från en student som jag spelar om och om igen....

I början undrade jag mycket över hur jag skulle finna nya vänner i denna stora stora stad.... när man kommer från ett samhälle där alla nästan känner alla på ett eller annat vis. Men det verkar gå bra... väldigt bra till och med :-)

Att den första bekantskapen jag gjorde utanför arbetsplatsen råkade jobba på systembolaget... det kan väl inte göra NÅN förvånad *skratt*