Lycka, glädje och surströmming
Lycka är att sitta i solstolen på balkongen och sträcka ut handen och plocka solmogna tomater.
Glädje är att ha gjort ett så gott intryck på en kund så man blir hembjuden till henne på fika.
Lycka & Glädje är att få äta den elfte surströmmingsmiddagen i sällskap med härlig släkt på en underbart vacker fäbovall....
(Skrattade gott när jag sen fick höra att tvärsöver sjön hade bästa surströmmingsvänninan setat och ätit samma typ av delikatess!! Kan tilläggas att ingen av oss har varit vid den sjön i vuxen ålder vad jag vet.... )
Röd Skörd
Idag plockades den första röda tomaten in från balkongen!
Igår var det Cruising i stan.... jag hade föresatt mig att var hemma före 2200.... och snubblade i säng fem timmar försent. Jag hade med andra ord fruktansvärt trevligt!!
Undrar vad före detta grannens nya grannar gillade vår Disneykonsert......
"Var nöjd med ALLT som livet ger....."
Igår var det Cruising i stan.... jag hade föresatt mig att var hemma före 2200.... och snubblade i säng fem timmar försent. Jag hade med andra ord fruktansvärt trevligt!!
Undrar vad före detta grannens nya grannar gillade vår Disneykonsert......
"Var nöjd med ALLT som livet ger....."
Riktiga män fjollar inte med blommor!
Att tänka till när man ger en present är klokt.
Jag har fått blommor av killar, oftast rosor och det är rart. Men hade man intresserat sig för mig hade man bytt ut dom mot Rosa Sinensis.... Nej jag är INTE otacksam.... klart som korvspad att jag blir glad för rosor (Har ni tänkt på att korvspad sällan är klart?)
Jag har även fått choklad och smycken, och blivit glad för det... lite gladare för chokladen än för halsbanden faktiskt. Jag håller liksom inte med om att kvinnans bästa vän är pressat kol.
Killen som gav mig en flaska Cougar Bourbon i födelsedagspresent i Australien hade tänkt till... men och andra sidan... SÅ mycket tankeverksamhet lär väl knappast ha krävts för att lista ut den presenten *skrattar*
Men IDAG blev jag genuint superglad när telefonen ringde och jag kallades ner på parkeringen för att få en present.
Ut ur bilen kliver en good looking guy med en vit plastpåse i handen... påsen är något kletig och luktar rå fisk.
VAD tror ni man kan ge mig som får mig att hoppa högt av glädje? VAD tjatas det mest om på dom här bloggen?
Jodå, i påsen ligger två stycken plåtburkar..... om man öppnar burkarna (förslagsvis utomhus) kommer det att strömma ut väldoft bättre än någon Chanel no 5!
Killen har varit på tur uppåt i landet och hittat på ett litet exklusivt surströmmingsställe och lyckats få med sig två burkar från deras produktion. Och dom fick JAG.... eller ja, med nån liten kommentar om att mamma och pappa skulle få vara med och dela också. Men jag ser inte det som nåt problem, nu gäller det bara att hitta en dag som passar för att avnjuta läckerheterna.
Det kommer förmodligen bli ätnng nr 11..... den tionde ätningen för året gjordes den 10/ 7....
Undrar om jag är den enda i världen som tycker det är romantiskt att få surströmming.......
Jag har fått blommor av killar, oftast rosor och det är rart. Men hade man intresserat sig för mig hade man bytt ut dom mot Rosa Sinensis.... Nej jag är INTE otacksam.... klart som korvspad att jag blir glad för rosor (Har ni tänkt på att korvspad sällan är klart?)
Jag har även fått choklad och smycken, och blivit glad för det... lite gladare för chokladen än för halsbanden faktiskt. Jag håller liksom inte med om att kvinnans bästa vän är pressat kol.
Killen som gav mig en flaska Cougar Bourbon i födelsedagspresent i Australien hade tänkt till... men och andra sidan... SÅ mycket tankeverksamhet lär väl knappast ha krävts för att lista ut den presenten *skrattar*
Men IDAG blev jag genuint superglad när telefonen ringde och jag kallades ner på parkeringen för att få en present.
Ut ur bilen kliver en good looking guy med en vit plastpåse i handen... påsen är något kletig och luktar rå fisk.
VAD tror ni man kan ge mig som får mig att hoppa högt av glädje? VAD tjatas det mest om på dom här bloggen?
Jodå, i påsen ligger två stycken plåtburkar..... om man öppnar burkarna (förslagsvis utomhus) kommer det att strömma ut väldoft bättre än någon Chanel no 5!
Killen har varit på tur uppåt i landet och hittat på ett litet exklusivt surströmmingsställe och lyckats få med sig två burkar från deras produktion. Och dom fick JAG.... eller ja, med nån liten kommentar om att mamma och pappa skulle få vara med och dela också. Men jag ser inte det som nåt problem, nu gäller det bara att hitta en dag som passar för att avnjuta läckerheterna.
Det kommer förmodligen bli ätnng nr 11..... den tionde ätningen för året gjordes den 10/ 7....
Undrar om jag är den enda i världen som tycker det är romantiskt att få surströmming.......
Skatteverket jagar mig
Idag låg ett sånt där brev på hallmattan när jag kom hem som man liksom bävar lite för att öppna. Det stod SKATTEVERKET på utsidan.
Jag slet raskt upp det för att göra pinan kort.
Och då visar det sig att jag räknat fel på min deklaration...
Nu tycker staten inte att jag ska betala så mycket som jag räknade ut, utan lite mindre.
Inte bara är det otroligt gulligt av dom att rätta mina klantiga uträkningar... det raraste är att dom låter mig överklaga beslutet om jag tycker att det är felaktigt.
Jag funderade hårt i flera sekunder.... sen gick jag och badade.
Jag slet raskt upp det för att göra pinan kort.
Och då visar det sig att jag räknat fel på min deklaration...
Nu tycker staten inte att jag ska betala så mycket som jag räknade ut, utan lite mindre.
Inte bara är det otroligt gulligt av dom att rätta mina klantiga uträkningar... det raraste är att dom låter mig överklaga beslutet om jag tycker att det är felaktigt.
Jag funderade hårt i flera sekunder.... sen gick jag och badade.
Mamma Mia!!
1974 vann ABBA Eurovision Song Contest......
1975 föddes jag.....
Så ni förstår att ABBA-hysterin kommer jag inte riktigt ihåg.
Därför tyckte jag att det kändes lite värdelöst när den stora kvällsöverraskningen när jag fick åka till London med jobbet för många år sen visade sig vara att få gå på musikal och det visade sig vara..... Mamma Mia.... men för jösse namn.. jag KOMMER från Sverige.... Kändes lite som när nån åker till Grekland och jublar över att dom serverar Swedish Meatballs....nåja, jag suckade och följde med. Och vet ni... jag skrattade och grät om vartannat. Och JUBLADE när ensemblen tackade till dånande applådåskor.
Sen åkte jag jorden runt... och upptäckte att i Australien har man inte riktigt lämnat 70-talets ABBA-hysteri. Så fort man åkte nånstans och folk hörde man var från Sverige skulle det spelas eller sjungas ABBA. Vi lärde oss dock att kontra med att prata om Mr Crocodile Dundee... dom är ungefär lika trötta på att förknippas med: -that´s not a knife... THIS is a knife... som vi är på att höra att vi är Dancing Queens.....
Nu kan ni ju gissa då hur jag kände det när väninnan dök upp på jobbet häromdan och glatt proklamerade att hon skulle på bio på kvällen (solen sken och det var VARMT) och undrade om jag inte ville hänga på. Inte bara var det SOMMAR ute.. nä filmen hon ville se hette... MAMMA MIA!!!!
Min första reaktion var att se ut som en citron och undra om hon inte var riktigt klok.... sen kom jag på att jag faktiskt hade en fribiljett till bion hemma som skulle förfalla vilken dag som helst.... och började tänka att jag kanske skulle följa med på den här galenskapen i alla fall.
Sagt och gjort, vi gick på bio när andra gick och njöt i kvällssolen.
Och jag insåg snart att jag hela tiden TROR att jag inte gillar ABBA tills jag hör dom och inser hur oerhört bra dom är. Sen att Björn och Benny är genier som får ihop en filmstory som passar med deras låttexter, det tycker jag är helt underbart. Tänker inte säga nåt om skådespelarinsatserna eftersom Maryl Streep är Meryl Streep... att däremot höra Pierce Brosnan sjunga var ... intressant *ler*.
När eftertexterna rullade och det nästan var allsång i salongen kändes det lite magiskt. Jag och mina bänkgrannar var rörande överrens om att man sällan ser en film man känner för att applådera när den är slut. Även om jag sett en och annan film jag velat applådera för ATT den var slut.
Jag gjorde dock två missar i min misstänksamhet mot att gå och glo på nåt jag redan sett....
ETT: inga näsdukar...
TVÅ: Vattenlöslig mascara....
1975 föddes jag.....
Så ni förstår att ABBA-hysterin kommer jag inte riktigt ihåg.
Därför tyckte jag att det kändes lite värdelöst när den stora kvällsöverraskningen när jag fick åka till London med jobbet för många år sen visade sig vara att få gå på musikal och det visade sig vara..... Mamma Mia.... men för jösse namn.. jag KOMMER från Sverige.... Kändes lite som när nån åker till Grekland och jublar över att dom serverar Swedish Meatballs....nåja, jag suckade och följde med. Och vet ni... jag skrattade och grät om vartannat. Och JUBLADE när ensemblen tackade till dånande applådåskor.
Sen åkte jag jorden runt... och upptäckte att i Australien har man inte riktigt lämnat 70-talets ABBA-hysteri. Så fort man åkte nånstans och folk hörde man var från Sverige skulle det spelas eller sjungas ABBA. Vi lärde oss dock att kontra med att prata om Mr Crocodile Dundee... dom är ungefär lika trötta på att förknippas med: -that´s not a knife... THIS is a knife... som vi är på att höra att vi är Dancing Queens.....
Nu kan ni ju gissa då hur jag kände det när väninnan dök upp på jobbet häromdan och glatt proklamerade att hon skulle på bio på kvällen (solen sken och det var VARMT) och undrade om jag inte ville hänga på. Inte bara var det SOMMAR ute.. nä filmen hon ville se hette... MAMMA MIA!!!!
Min första reaktion var att se ut som en citron och undra om hon inte var riktigt klok.... sen kom jag på att jag faktiskt hade en fribiljett till bion hemma som skulle förfalla vilken dag som helst.... och började tänka att jag kanske skulle följa med på den här galenskapen i alla fall.
Sagt och gjort, vi gick på bio när andra gick och njöt i kvällssolen.
Och jag insåg snart att jag hela tiden TROR att jag inte gillar ABBA tills jag hör dom och inser hur oerhört bra dom är. Sen att Björn och Benny är genier som får ihop en filmstory som passar med deras låttexter, det tycker jag är helt underbart. Tänker inte säga nåt om skådespelarinsatserna eftersom Maryl Streep är Meryl Streep... att däremot höra Pierce Brosnan sjunga var ... intressant *ler*.
När eftertexterna rullade och det nästan var allsång i salongen kändes det lite magiskt. Jag och mina bänkgrannar var rörande överrens om att man sällan ser en film man känner för att applådera när den är slut. Även om jag sett en och annan film jag velat applådera för ATT den var slut.
Jag gjorde dock två missar i min misstänksamhet mot att gå och glo på nåt jag redan sett....
ETT: inga näsdukar...
TVÅ: Vattenlöslig mascara....
Titanic kunde inte sjunka påstod dom
och min kanot skulle inte kunna kantra...
jag satte en amerikan i fören och bevisade att det kunde den visst det.
Plums i vattnet vi föll, och när vi ploppade upp till ytan frustande av skratt och lyckades vända kanotskrället på rätt köl igen blev det till att simma runt bland näckrosor och sjögräs och försöka rädda skor och strumpor och fiskespön och annat skoj som guppade omkring i sjön. Tyvärr befarar jag att en av mina strumpor drunknade.... kanske nån liten gädda kan bygga bo i den.
Att tro att man kan få fast mark under fötterna i en skogstjärn... det är dumt. Jag stod i geggig gyttja upp till knäna (den som inte tror mig kan få komma och tvätta mina jeans) och försökte vända en vattenfylld kanot. Jo, jag skrattade då och gör det faktiskt fortfarande.
Ett tag funderade jag på om jag skulle ringa mor och far och be om lite assistans... tills jag kom på att mobilen låg i byxfickan..... som varit i vattnet ett tiotal minuter. Jag tog upp den och väntade mig nästan att se en abborre simma omkring i displayen. Men telefonen var bara svart.... och kluckade lite svagt.
Den nya pocketboken jag sett fram emot att kunna läsa medans min gäst provade fiskelyckan undrar jag om man ens kan skänka till pappersåtervinningen....
Till slut efter mycket om och men och pauser för nya skrattattacker så satt vi blöta i kanoten och började paddla tillbaka till bryggan vi kom ifrån.
Upp till mor och far och fick torra kläder och varmt kaffe och god blåbärspaj med glass.
Ja så kan det se ut, en sommarkväll i Luringens liv......
Hur var det Tjorven brukade säga?
-Farbror Meeelker... varför badar du alltid med kläderna på?
jag satte en amerikan i fören och bevisade att det kunde den visst det.
Plums i vattnet vi föll, och när vi ploppade upp till ytan frustande av skratt och lyckades vända kanotskrället på rätt köl igen blev det till att simma runt bland näckrosor och sjögräs och försöka rädda skor och strumpor och fiskespön och annat skoj som guppade omkring i sjön. Tyvärr befarar jag att en av mina strumpor drunknade.... kanske nån liten gädda kan bygga bo i den.
Att tro att man kan få fast mark under fötterna i en skogstjärn... det är dumt. Jag stod i geggig gyttja upp till knäna (den som inte tror mig kan få komma och tvätta mina jeans) och försökte vända en vattenfylld kanot. Jo, jag skrattade då och gör det faktiskt fortfarande.
Ett tag funderade jag på om jag skulle ringa mor och far och be om lite assistans... tills jag kom på att mobilen låg i byxfickan..... som varit i vattnet ett tiotal minuter. Jag tog upp den och väntade mig nästan att se en abborre simma omkring i displayen. Men telefonen var bara svart.... och kluckade lite svagt.
Den nya pocketboken jag sett fram emot att kunna läsa medans min gäst provade fiskelyckan undrar jag om man ens kan skänka till pappersåtervinningen....
Till slut efter mycket om och men och pauser för nya skrattattacker så satt vi blöta i kanoten och började paddla tillbaka till bryggan vi kom ifrån.
Upp till mor och far och fick torra kläder och varmt kaffe och god blåbärspaj med glass.
Ja så kan det se ut, en sommarkväll i Luringens liv......
Hur var det Tjorven brukade säga?
-Farbror Meeelker... varför badar du alltid med kläderna på?