Titanic kunde inte sjunka påstod dom
och min kanot skulle inte kunna kantra...
jag satte en amerikan i fören och bevisade att det kunde den visst det.
Plums i vattnet vi föll, och när vi ploppade upp till ytan frustande av skratt och lyckades vända kanotskrället på rätt köl igen blev det till att simma runt bland näckrosor och sjögräs och försöka rädda skor och strumpor och fiskespön och annat skoj som guppade omkring i sjön. Tyvärr befarar jag att en av mina strumpor drunknade.... kanske nån liten gädda kan bygga bo i den.
Att tro att man kan få fast mark under fötterna i en skogstjärn... det är dumt. Jag stod i geggig gyttja upp till knäna (den som inte tror mig kan få komma och tvätta mina jeans) och försökte vända en vattenfylld kanot. Jo, jag skrattade då och gör det faktiskt fortfarande.
Ett tag funderade jag på om jag skulle ringa mor och far och be om lite assistans... tills jag kom på att mobilen låg i byxfickan..... som varit i vattnet ett tiotal minuter. Jag tog upp den och väntade mig nästan att se en abborre simma omkring i displayen. Men telefonen var bara svart.... och kluckade lite svagt.
Den nya pocketboken jag sett fram emot att kunna läsa medans min gäst provade fiskelyckan undrar jag om man ens kan skänka till pappersåtervinningen....
Till slut efter mycket om och men och pauser för nya skrattattacker så satt vi blöta i kanoten och började paddla tillbaka till bryggan vi kom ifrån.
Upp till mor och far och fick torra kläder och varmt kaffe och god blåbärspaj med glass.
Ja så kan det se ut, en sommarkväll i Luringens liv......
Hur var det Tjorven brukade säga?
-Farbror Meeelker... varför badar du alltid med kläderna på?
jag satte en amerikan i fören och bevisade att det kunde den visst det.
Plums i vattnet vi föll, och när vi ploppade upp till ytan frustande av skratt och lyckades vända kanotskrället på rätt köl igen blev det till att simma runt bland näckrosor och sjögräs och försöka rädda skor och strumpor och fiskespön och annat skoj som guppade omkring i sjön. Tyvärr befarar jag att en av mina strumpor drunknade.... kanske nån liten gädda kan bygga bo i den.
Att tro att man kan få fast mark under fötterna i en skogstjärn... det är dumt. Jag stod i geggig gyttja upp till knäna (den som inte tror mig kan få komma och tvätta mina jeans) och försökte vända en vattenfylld kanot. Jo, jag skrattade då och gör det faktiskt fortfarande.
Ett tag funderade jag på om jag skulle ringa mor och far och be om lite assistans... tills jag kom på att mobilen låg i byxfickan..... som varit i vattnet ett tiotal minuter. Jag tog upp den och väntade mig nästan att se en abborre simma omkring i displayen. Men telefonen var bara svart.... och kluckade lite svagt.
Den nya pocketboken jag sett fram emot att kunna läsa medans min gäst provade fiskelyckan undrar jag om man ens kan skänka till pappersåtervinningen....
Till slut efter mycket om och men och pauser för nya skrattattacker så satt vi blöta i kanoten och började paddla tillbaka till bryggan vi kom ifrån.
Upp till mor och far och fick torra kläder och varmt kaffe och god blåbärspaj med glass.
Ja så kan det se ut, en sommarkväll i Luringens liv......
Hur var det Tjorven brukade säga?
-Farbror Meeelker... varför badar du alltid med kläderna på?
Kommentarer
Postat av: tinatoon
Hahahahahahahahaha, det hade jag kunnat betala pengar för att se! Varför tipsade du inte om detta äventyr i förväg så kunde du ha tagit entré? :P Hahahaha, jag skrattar i alla fall gott åt hur jag FÖRESTÄLLER mig att det såg ut! :D
Trackback