Raggare moonar.. men jag är inte sån längre...
Så istället gick jag ut och Månade mig näst sista kvällen på 2009. Klockan var nästan midnatt och termometern visade -18. Jag skulle just till att sova och släckte lampan bara för att inse att ljusskillnaden blev minimal. Vi bor ju på landet så några gatulampor har aldrig funnits utanför mitt sovrumsfönster, inte ens efter det att pappa började sätta belysning på gården. När jag förundrat kikar ut så hänger däremot en nästan full måne på himlavalvet och reflekterar solens strålar helt makalöst. Tröttheten blåser bort snabbare än en snöflinga smälter i Sahara. Kvickt hoppar jag ur sängvärmen och sliter åt mig mina långkalsonger, på med mössa och vantar och varm täckjacka och ut i natten. Sen står jag blickstilla i månens sken i säkert 15-20 minuter och bara andas.... snön ligger som ett vitt täcke över åkrarna och trädgrenarna tyngs av vita flingor. Tystnad.... tystnad.... och magiskt vackert.
Naturen är min religion.
Naturen är min religion.