Årets första Julbord
Vadan detta då undrar ni nu. Jo så här var det:
Mamma och jag åkte på tur, busstur med tema ullprodukter. Behöver jag säga att jag var yngst? Men vi hade en jättetrevlig dag jag och mor, fnittrade och shoppade och mumsade som sagt julbord. I resan ingick även ett besök på julmarknad, provsmakade alla fudgesorterna och köpte sen två påsar torkad papaya.
Det roligaste under hela färden var nog ändå när mamma sålde mig till busschaffören för en matta..... *ler* Det hade nåt att göra med att han kallade henne svärmor hela resan och sen började dom planera bröllop.... tydligen hade jag ingen talan alls i den frågan *skratt*
När jag kom hem på kvällen regnade det krafigt, men jag hade tur och hittade på en syster på puben bredvid min busshållsplats och hann med ett glas vin innan jag tog mig till slutdestination sängläge.
Samma slutdestination väntar nu.....
ps: det var en jä-la fin matta..... men när en av chafförerna på jobbet fick höra att mamma sålt mig skulle han ta sig ett snack med henne sa han, man fick tydligen inte sälja hans flickvän sådär utan vidare *asg*
Stefan Gräslund vet vem jag är
Usch, hur kunde jag dejta det där,
att jag trodde det skulle fungera
Det började bra men sen efter nån dag,
försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år och definitvt
inte sista
Det brukar bubbla från start, med spännande
prat, romantiska möten med kyssar
Men sen tröttnar jag direkt,
vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande ticks, han är rojalist,
jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill
Aldrig nöjd , jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud jag kan få bättre än så
Jag har verkligen provat med allt
jag har träffat för fan hela världen
Från Paris till Shanghai, slitna jeans och kavaj
jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?
Nej jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins
Bar genomsnittssskräp, inte tillräckligt tät,
varför ska jag nöja mig med nåt mindre?
När jag vet, jag kan fixa vem jag vill
Aldrig nöjd....
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt
Har gett alla en chans om jag kunnat
Dom har vart snygga, dom har vart rika
Dom har vart stygga, dom har vart dryga
Men inte nånstans har det funnits en man
Som lyckats få mig att mjukna
Aldrig nöjd.....
Denna helt klockrena text framförs av Veronica Maggio och är skriven av Stefan Gräslund
Hälsningar från KRÄSEN Desperat Singel...
tv-licens
Hade det inte varit mer logiskt om 1000 personer ringt och berättat att dom inte hade tv längre... politkerna har ju öppet berättat för oss att regler, ja dom är till för att brytas!!
HEJA SVERIGE!!!!
Fredag den 13:e
Och vilken underbart förstående flicka som mötte mig i kassan.... med tom blick stirrar hon på mig och säger uttråkad: -Vill du ha en ny?
eh... HALLÅÅ det var liksom det som var meningen att den skulle ha varit... REDAN FRÅN BÖRJAN!!!
-Jatack ler jag och inser att man är väl ingen solstråle själv heller..... men en ursäkt hade setat på sin plats.
Det straffar sig att tänka illa om kassabiträden för vi hann inte mer än öppna vår butik så blir jag utskälld av en kund som anser sig få dålig service av mig. Ja, jag ber så mycket om ursäkt men jag visste inte att damer över 50 behövde hållas i handen vid val av varor. När jag dessutom till slut plockar fram rätt vara åt henne anser hon att det är fel... ytterligare fem minuters övertalning för att övertyga henne om att jag nu faktiskt hjälper henne och att varan är exakt den hon frågar efter. Jag tror vi trots allt skildes åt i nån typ av vapenvila.
Jag avslutar arbetsdagen med att mer eller mindre bli hotad av kund i telefon , sen kändes det riktigt riktigt skönt att få slå igen dörren och springa in på affären och köpa en STOR chokladkaka. (läste x-tra noga på datumstämpeln) Där återfår jag äntligen lite av tron på medmänskligheten när damen framför mig vänder sig med ett leende mot mig och lägger en varudelare efter sina varor, för att markera: jag är färdig varsågod att plocka upp dina varor.
Avfyrade ett tacksamt leende och snodde sen iväg mot bussen. Tänk att så lite kan betyda så mkt....
Nycklarna ligger på bordet och grannens svarta katt korsade min väg just som jag passerade under byggarbetarnas stege ......
Nu går jag och lägger mig!
Rensa i Röran
Det finns två biblar i mitt hem, den ena är Allen Carrs: Äntligen Icke-rökare
den andra heter Rensa i röran med Feng Shui och är skriven av Karen Kingstone, idag ska bloggen handla om den senare.
Jag har läst Karens bok ett par gånger och varje gång blir jag full av kraft och mod att ta itu med garderober och påsamlat skräp i mitt hem. Det finns bara ett litet problem, när jag öppnar kartongerna med sparat skräp kommer dom liksom tillbaka. Dom väller upp och omsluter mig och får mig att ömson skratta högljutt ömsom gråta floder. Jag pratar förstås om minnen, underbara glömda händelser i mitt liv som kommer tillbaka när jag försöker göra mig av med onödiga prylar. Och jag har verkligen minnen till i stort sett allt jag hittar i dom här kartongerna... vem sparar ett skrynkligt kolapapper från 1990?? Jo, undertecknad gör! För när jag ser det kommer jag ju ihåg den finske killen som bjöd på kola med ett leende där på skolgården för så längesen. Vår skola hade nåt som kallades vänort i Finland och vi hade fått hälsa på dom ca 6 mil från Ryska gränsen, där talades nästan ingen engelska och svenska läste dom i skolan men dom fick aldrig öva sig i att tala det. Nu hade turen kommit till dom att få åka och hälsa på oss. Och här stod vi, 14-15 år gamla och kunde knappt kommunicera, men godis är ett universellt språk bland "barn" *ler*.
Har som sagt kvar papperet fortfarande, och varje gång jag hittar det sätts en minneskedja igång och jag kan med tydlighet se resan och besöket framför mig. Då är ju frågan: ska jag verkligen kasta det? Nä, kanske nån tycker... ett kolapapper tar inte mkt plats i garderoben och det har ju tydligen en funktion fortfarande. Jag håller med... men resten då? Kolapapperet är ju liksom en droppe i havet.
Nä, jag börjar säga om skräp som om ogräs.... Vem kan avgöra vad som är vad? En maskros är otroligt vacker när den kommer på våren och säger att snart är sommaren här, dom flesta av oss blir glada då. Vi är mindre glada när dom senare under sommaren invaderar gräsmattan, då är det plötsligt ett hopplöst ogräs som ska utrotas med alla medel.
Nu ska jag öppna garderoben och minnas igen... kanske har nåt minne gjort sitt och kommer inte åter.. då kan jag ju faktiskt slänga nåt, en torkad ros, en trasig vas, en..... förmodligen stänger jag garderoben i eftermiddag och allt står kvar och jag torkar tårarna och känner mig ganska lycklig mitt i röran.
Det bästa man kan spara till när man blir gammal är sig själv.
Okänd