Tittiluringen

Efter ikväll kan jag bocka av ätning nr 12. Det är tur man har en bror som inte bor alltför långt från storstan som man kan åka till och äta Surströmming hos när mor och far har hamnat så långt bort *ler*

Sitter på tåget och filosoferar över livet...

Efter ikväll kan jag bocka av ätning nr 12. Det är tur man har en bror som inte bor alltför långt från storstan som man kan åka till och äta Surströmming hos när mor och far har hamnat så långt bort *ler*

Sitter på tåget och filosoferar över livet...

man kan roa sig på olika sätt när man är sjuk... själv satt jag fridfullt i kökssoffan hos mamma och pappa och broderade på en duk när jag plötsligt hör pappa ropa på hjälp från ovanvåningen. Nu var det inget panikslaget rop så jag misstänkte att det var datatrassel men jag körde ändå kvickt ner brodyrnålen i en kudde för att hålla koll på den innan jag masade mig uppför trappen (ja, masade, jag var ju fortfarande sjuk). Eftersom jag inte är nån datahacker direkt så är det inte så ofta jag kan hjälpa till när pappa kör fast eftersom han börjar kunna betydligt mer än mig om olika program och funktioner. Men iaf när problemet var avklarat så gick jag ner och skulle fortsätta brodera.. trodde jag ja... Nålen hade jag ju lyckats köra så djupt i kudden att den krypit in och gömt sig nånstans inne i kuddstoppningen. Först försökte både jag och mamma att krama kudden med händerna för att förhoppningsvis känna var nålen tagit vägen. Men naturligtvis hade jag valt mammas största prydnadskudde så det var bara att ge upp. Istället fick jag hämta sprättkniven... sen var det bara att börja dra ut stoppning.. tuss efter tuss och gå igenom.
Efter 2/3 känner jag plötsligt ett stick i handen och inser att jag hittat vad jag sökte.

Hela tiden när jag satt och kramade stoppning tänkte jag på hur det hade varit att letat efter den här nålen i en höstack istället.... och så var jag väldigt tacksam för att mamma inte har några dunkuddar i huset.

Surströmming är helt underbar förkylningsmat... aptit och smak brukar ju vara sådär när man inte är helt kry. Men surströmming.... den smaken går igenom det mesta *ler*

Mamma, Pappa, Jag och burkar, potatis,lök, tunnbröd och flaskan med Carl August Andersons fars namn på... det blir bara sååå bra!!!

När jag var liten ville jag bli kändis, helst sångerska som Carola eller Kicki Danielsson. Oj så många som har fått lida sig igenom mina uppträdanden på gården med hopprep i handen och en kassettbandspelare med sönderspelade högtalare.

Sen blev jag bokhandelsbutiksbiträde... BBB.... och älskade det.. och fortsatte med det... och försökte så småningom att sluta med det *ler* jag insåg att jag ju måste göra nåt med mitt liv.. så jag pluggade lite turism.. och halkade tillbaka till bokbranschen... så jag sa upp mig och fick jobb på On-Off... avskydde jobbet men älskade arbetskamraterna, slutade och halkade tillbaka till bokhandeln... tog Data-körkort... och jobbade i bokhandel. Sa till slut upp mig igen och åkte jorden runt... kom hem utan några direkta mål.. och fick jobb i.... bokhandeln *skrattar*
Har nu insett att det inte är nån idé att kämpa emot, jag verkar ha en osynlig gummisnodd fäst i ryggen... så fort jag kommer en viss bit ifrån böckerna så dras jag obönhörligt tillbaka. Och jag är lyckligt lottad.. för hur det än ser ut så vaknar jag varje morgon och ser fram emot att få gå till jobbet.

Men jag undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor......

Jorden runt har jag rest... sett så många vackra stränder och hissnande utsikter. Märkliga djur och mäktiga naturfenomen. Men att sitta på tåget mellan Stockholm och Falun en solig höstdag, det slår det mesta. Den svenska naturen i en färgprakt som är bedövande vacker. I åkerkanterna står några rådjur och en räv springer över ett skördat vetefält. Över huvudtaget är Sverige ett otroligt vackert land, vi har kanske inga palmer eller milslånga vita sandstränder.... men vi har höstträden, snön och ett och annat regnoväder som med blixtar och dunder faktiskt är underbart att se.
Lummiga trollskogar och vidsträckta fjäll. Röda stugor bredvid blåa sjöar...

Det är helt okej att längta bort... längta till dom vita stränderna och dom vajande palmerna.

Men GLÖM för guds skull inte att titta ut på Sverige ibland också!

Jag vill minnas att jag sagt det här förut... men ni vet, ibland kan man liksom "önska" att man blev lite sjuk så man fick ligga hemma några dagar.... mm hmm... gissa vem som har fått en önskan uppfylld? *attjooo*
I söndags fick jag superont i halsen OCH i tungan (???) och på det feber. Fick ringa världens bästa sekereterare (min *ler*) och avboka det inplanerade hämtandet av min trasiga tv.. som nu enligt reparationskillarna på OnOff skulle vara hel igen. Ville inte smitta ner henne så istället fick jag hjälp av x-et och tog en buss och vi (läs han) bubbade hem den. Jag däckar i soffan och trots att jag kände mig bättre på måndan så valde jag att för en gångs skull lyssna på kloka medmänniskor (världens bästa sekereterare igen) och stanna hemma. Men när jag på eftermiddan var feberfri och gick till affären ringde jag jobbet och meddelade glatt att jag skulle infinna mig för tjänstgöring dan efter. Tisdag kom och jag for iväg till jobbet.... är ju något morrontrött så det var inte förrens jag satt på arbetet som jag vaknade till och insåg att jag nog inte var så frisk som jag trott dan innan. På eftermiddan gav jag upp och åkte hem och bäddade ner mig. SEN slog det till... feber, ont i halsen och så YNK. Alla som sett reklamfilmen med mannen som sitter med huvudet över en ångande skål vatten och säger: - Ni kvinnor klagar över att föda barn... då har ni aldrig haft en riktig förkylning.... vet exakt hur jag blir när jag blir förkyld.

För om det är så att det finns en reklamfilm i världen som visar verkligheten som den är, och det är den där... ja i så fall.... i så fall är jag en riktig man!!

Nu sitter jag och snörvlar och nyser och har fruktansvärt tråkigt och önskar få klä mig i klänning igen.