Tittiluringen

Har en skön Söndag i soffan.
Städade lägenheten igår så jag har egentligen inga måsten mer än att jag borde plugga lite teckenspråk och skriva en krönika....
Låter tankarna komma och gå som dom vill och försöker vara lite mindful (det är ju så modernt att vara sån nu *ler*)
Funderar mycket på Skottland, får ibland perioder med en oerhörd längtan dit, det är något där som drar och kallar. Få se om jag kan ta en tur dit i slutet av sommaren eller om det får vänta till nästa år.

Men just nu ligger det en bok bredvid mig som kallar känner jag, den handlar om Australien och Cornwell... två andra favoritställen i världen.

 

Ni som inte gillar att läsa om folks krämpor och sår och läkarbesök kan hoppa direkt till ett annat inlägg för det här kommer ENDAST att handla om sånt.


Har under en lång tid ... (10 år?) haft bölder som kommit och gått, och till den som fnyser finnar/acne kan jag säga.. nej, det är INTE finnar det är bölder, rejäla sådana. Men dom brukar dyka upp en och en och sen vara borta under perioder. Så jag brukar svära åt dom och ta hand om dom själv. Men dom senaste månaderna har dom avlöst varandra. Första gången jag var till läkare med en var för flera år sen och då fick jag en salva och tabletter som han påstod att skulle ta bort detta för evigt. Oj så fel han hade (tyvärr). Nu gick jag till vårdcentralen här och fick (tror jag) samma piller utskrivna igen medan läkaren mumlade Acne, alltmedan jag satt och försökte nå fram till henne med att dom pillren inte hjälpte sist och att det INTE är Acne jag har. Det tog två veckor och sen läkte bölden ut (det brukar dom göra utan mediciner så jag kunde inte riktigt avgöra huruvida Tetralysalen hade gjort någon nytta). Den här satt snett nedanför munnen på hakan.

Det tog inte många dagar så känner jag hur det börjar spänna i huden under örat, ett typiskt tecken på ännu en växande varsamling. Gick direkt tillbaka till vårdcentralen och fick en ny läkare. Det märktes att hon inte var helt nöjd med läkemedlet jag fått. Istället förordade hon spritomslag och återbesök dagen efter för att se om det skulle hjälpa. Naturligtvis hade det inte hjälpt något så hon tog till kniven istället. Bölden skars upp för att dräneras och man la i en tamponad för att såret inte skulle läka ihop innan det var rent. Sen var det återbesök varannan dag för byte av dränaget. Efter två veckor tog sköterskan ett sårprov eftersom det inte visade någon vilja till att sluta producera var i "hålet". Men det provet ville inte läkaren skicka iväg. Först efter fem veckor tyckte hon att det var dags att låta ett labb testa för bakterier. Visst sjutton var det bakterier i det och så blev det att attackera dom med Heracillin i tio dagar. Sen började såret krympa och exakt 7 veckor efter att dom skar upp eländet så blev jag friskförklarad. Gissa om både jag och sjukpersonalen jublade. Dom gulliga sköterskorna hade till och med börjat skoja om att jag borde få egen nyckel till avdelningen. Själv var jag inne på amputation jäms med fotknölarna. Inte bara är det besvärligt med ett öppet sår i 7 veckor... det gör förbannat ont oxå.

Så ni kan ju gissa om jag kände mig gråtfärdig när jag 10 dagar senare får en ny böld... vid sidan av näsan. Tillbaka till doktorerna och en manlig läkare skrev direkt ut mer Heracillin.... och här sitter jag nu... med spritomslag och knaprar piller. Med en böld mitt i plytet som inte går att dölja (den under örat var inga bekymmer att gömma under håret), och dessutom gör den ont ont ont... känns sådär måste jag säga. Sen fick jag ont i magen av att jag åt en hel del smärtstillande dessutom (kanske det där pencillinet påverkar magen oxå det vet jag inte men det är väl inte omöjligt)

Ska jag vara ärlig så tycker jag inte det känns någon större skillnad med läkarvård mot när jag tidigare har tagit hand om dom själv, men det är inte skoj att få dom i ansiktet då dom tenderar att kunna lämna rätt osnygga ärr efter sig. Så jag vill nu gärna ha lite proffs-koll på dom. Nästa böld ska få följa med till en hudmottagning istället, få se om dom har något annat att säga. Det kan inte vara lätt att vara allmänläkare och förväntas kunna bota allt inte *ler*. Jag tycker ändå jag har fått bra hjälp och att dom tagit mig på allvar.

Att jag sen fick mitt livs värsta migränattack i torsdags var liksom bara för mycket, tog mig stapplande hem och fick i mig migräntabletter och tvärslocknade på soffan. Sen blev jag hemma med efterhuvudvärk dagen efter, det har ALDRIG hänt tidigare. Escalerar migrän med åren?

Sådärja, en helt underbart gnällig och trist blogg men ibland blir det så.

Jag har döpt alla mina bölder.... till Shakespear!
"- Att vara .. eller Icke vara...."