Service
Insåg att det låg en halv treo kvar och skramlade längst ner i ett rör i skåpet.... en HALV treo... vem tusan har druckit en HALV treo i mitt hus??? Verkar ju helt tokigt.
Iaf så tog jag mig ner till apoteket (älskar närheten till nästan allt i Stockholm) och plockade ihop det jag behövde. Det var tack och lov bara tre kunder innan mig så det skulle nog gå ganska fort. Killen bakom disken verkade dock tämligen ensam. Men vilken service killen hade.... alla tre pensionärerna fick växla in sina femtioöringar.... en i taget... förlåt.. två i taget så det blev en krona.. och en krona och en....
Först blev jag trött och irriterad, jag ville bara hem till min säng och mina halstabletter igen. Men sen blev jag imponerad, han var så lugn, skojade med tanterna och farbröderna och dom berömde hans service och en sa till och med att det hade varit trevligt att sitta i kö. (apoteken har den fina idén om kölappar till alla så att dom som inte orkar stå kan ta en stol utan att förlora sin köplats BRA!!)
Det småpratades runtomkring, det var någon som berättade om när han tappade sin plånbok i frysdisken när han skulle handla.... och ingenstans hördes mutter om att det tog tid. Och det berodde nog till stor del på den varma medmänsklighet apoteksbiträdet visade. När jag kom fram lite yngre och raskare så packade han proffsigt min påse och utan vidare kallprat önskade han mig med ett leende en fortsatt trevlig helg. Helt rätt!!
Faktum är att det tog inte särskilt mkt x-tra tid för honom att ta emot växelpengarna, att säga ett par vänliga lugnande ord till en förmodligen ganska orolig kund (man går sällan på apotek om man mår toppen). Men jag gick iaf ut från lokalen med ett leende på läpparna och DET tyckte jag det var värt ett par minuter i kö för.
Iaf så tog jag mig ner till apoteket (älskar närheten till nästan allt i Stockholm) och plockade ihop det jag behövde. Det var tack och lov bara tre kunder innan mig så det skulle nog gå ganska fort. Killen bakom disken verkade dock tämligen ensam. Men vilken service killen hade.... alla tre pensionärerna fick växla in sina femtioöringar.... en i taget... förlåt.. två i taget så det blev en krona.. och en krona och en....
Först blev jag trött och irriterad, jag ville bara hem till min säng och mina halstabletter igen. Men sen blev jag imponerad, han var så lugn, skojade med tanterna och farbröderna och dom berömde hans service och en sa till och med att det hade varit trevligt att sitta i kö. (apoteken har den fina idén om kölappar till alla så att dom som inte orkar stå kan ta en stol utan att förlora sin köplats BRA!!)
Det småpratades runtomkring, det var någon som berättade om när han tappade sin plånbok i frysdisken när han skulle handla.... och ingenstans hördes mutter om att det tog tid. Och det berodde nog till stor del på den varma medmänsklighet apoteksbiträdet visade. När jag kom fram lite yngre och raskare så packade han proffsigt min påse och utan vidare kallprat önskade han mig med ett leende en fortsatt trevlig helg. Helt rätt!!
Faktum är att det tog inte särskilt mkt x-tra tid för honom att ta emot växelpengarna, att säga ett par vänliga lugnande ord till en förmodligen ganska orolig kund (man går sällan på apotek om man mår toppen). Men jag gick iaf ut från lokalen med ett leende på läpparna och DET tyckte jag det var värt ett par minuter i kö för.
Fritid?
Det känns konstigt att inte leva med deadlines längre.... men det var galet skönt att inte behöva konsultera almanackan när jag häromdagen fick förfrågan om jag ville hänga med på en helgkryssning på Östersjön. Det var bara att tacka ja :-) Det var väl en sådär 15 år sen sist... få se om det fortfarande är hysteriskt skoj eller om man har blitt gammal och finner sig sitta i pianobaren med en paraplydrink istället för att svettigt studsa fram över diskogolvet, skvättandes husets billigaste vin omkring sig.
Med den nyfunna fritiden blev det äntligen tid för lite studier igen, börjar läsa Spanska på kvällstid om ett par veckor. En förberedelse inför nästa års semesterpromenad.
Förkylningen gav sig inte ett dugg, tvärtom. Så tågresan till mor och far och surströmmingsburkarna blev inställd. Har alltså fritid för brodering, läsning, skrivning och städning.... saknar bara orken.
*Attjoooo*
Med den nyfunna fritiden blev det äntligen tid för lite studier igen, börjar läsa Spanska på kvällstid om ett par veckor. En förberedelse inför nästa års semesterpromenad.
Förkylningen gav sig inte ett dugg, tvärtom. Så tågresan till mor och far och surströmmingsburkarna blev inställd. Har alltså fritid för brodering, läsning, skrivning och städning.... saknar bara orken.
*Attjoooo*
*attjooo*
Morrontrött som man är så tog jag mig ända till busshållsplatsen i morse innan jag insåg att jag inte borde gått ur sängen alls. Vände hemåt och bäddade ner mig i sängen igen med Treo och en packe näsdukar. Feber och ont i halsen, så typiskt. Jag gillar visserligen att vara hemma och pyssla.. men som jag sagt så många gånger tidigare... är man sjuk är man visserligen hemma, men man orkar ju tusan inte göra nåt. Sovit halva dagen och nu försöker jag överträffa mig själv i tv-zappning.
Mamma lockar med surströmming i helgen så jag gör mitt bästa för att bli frisk fort fort :-)