Käkbensinflammation

Det är alltid kul att få ett namn på smärta.... och det latinska namnet som sköterskan sa minns jag inte längre, men det var väldigt vackert. Jag är dock inte vacker just nu, går omkring med ett konstant plågat utseende och har svårigheter med att le, vilket får mina kollegor att bekymrat undra hur det är fatt då dom är mest vana vid en leende Luring i butiken.

När jag fick tid för bortopererandet av visdomstanden gick jag samtidigt med på att ingå i en studie där dom ville lägga ner ett ämne i såret som förhoppningsvis skulle minska risken för just käkbensinflammationen. 50% av dom deltagande får placebo och resten får verksam substans. Jag hoppas verkligen att jag fick placebo och att ämnet dom vill testa fungerar, för det här önskar jag ingen att behöva gå igenom.

Nu ska jag ju oftast vara lite speciell så naturligtvis har det visat sig att jag svarar väldigt dåligt på smärtstillande medel, tandläkaren gav mig en långtidsverkande bedövning igår så att jag skulle få chans att sova ut ordentligt. Bedövningen skulle hålla i ca 9 timmar..... hos mig varade den exakt halva den tiden. Värktabletterna tar bort den skärande smärtan men ont gör det mer eller mindre konstant.

Antar att det bara är att bita ihop ihop och uthärda... fast jag biter ogärna ihop just nu ;-)

Ont ... det gör ... ont

Och jag som gick hem tidigare från jobbet igår för att det värkte i såret...... då visste jag inte vad som väntade idag. Den typ av smärtstillande jag hämtade ut efter OP gav ingen lindring över huvudtaget när jag vaknade idag så jag gick tillbaka till Apoteket och hämtade en häftigare sort... som gav lite lindring en liten stund..... nu hoppas jag att det funkar igen om en stund så jag får sova... gärna en längre stund.

Var är tandfen?

Skulle vilja blogga om min lilla operation av visdomstand som jag fick utstå igår... en tand som i 17 år har legat horisontellt mot övriga tänder istället för att stå lodrätt som den borde ha gjort. Igår blev det dock tack och adjö lilla tanden... massor av bedövning och sen skars det... och sågades... och bändes.... och plopp plopp så var den borta. Det var riktigt obehagligt men nog märks det att tandläkarkåren gjort STORA framsteg, har minnen av tänder som dragits ut när jag var barn och det här var faktiskt inte alls särskilt traumatiskt jämfört med det. Obehagligt som sagt men inget som kommer att ge några mardrömmar.

Skulle som sagt vilja blogga om den där operationen men just nu värker såret i min käke så jag tror jag ska gå och leta painkillers istället. Man borde få låna hem en tandsköterska med sån där fin bedövningsspruta efter en operation tycker jag ;-)

Ont.. det gör ont....