Semester eller ledig?

Har varit en vända till Dalarna och hälsat på familj och vänner. Det har varit underbart, annat går inte att säga. Sagolikt God mat varenda dag ( utom kanske nattpizzan efter krogen i lördags, men fet mat efter mkt alkohol är gott just för stunden iaf). Och som ni redan vet så blev det ju en surströmmingsätning (hade siktat på 2 men det blev supergott grillat lamm den kvällen istället och det gick ner det med.)

När jag var däruppe passade jag på att omsortera ett par kartonger med saker i jakt på min vitlökspress och en visp.... känns enormt onödigt att köpa nya, jag menar... hur många vitlökspressar sliter man ut under en livstid??  Men det har gått TROLL i just den kartongen jag behöver hitta... och just som jag skriver det så kommer jag på det uppenbara svaret på den mystiskt försvunna kartongen. Svaret är : MAMMA *skrattar* jag kan slå VAD om att hon gömt den för att få mig att gå igenom alla mina saker som belamrar hennes och pappas hem *ler* . På tal om mamma har hon tvättat och lagat mina jeans... allihop *ler* jaja, kom igen nu då, ge mig lite kommentarer på det!! 34 år (snart) och åker till mamma med tvätten *skrattar*. Dessutom gav hon mig ett par nya jeans som hon köpt till sig men inte ville ha... ja, jag erkänner, jag är bortskämd. (men  på ett ganska bra sätt tror jag). Pappa har snickrat på växthuset hur tokigt det än kan låta och till helgen kommer han med ett billass saker till mig. Skönt att få hem lite större pryttlar som jag inte orkat släpa på tåget.

Vädret har dom sista dagarna varit underbart med sol från blå himmel, vilket resulterade i att mina axlar nu svider som bara den, inte har jag blivit klokare med åren och insett att jag inte ÄR immun mot solbränna. När jag kom på att solcreme kunde vara smart var det redan alldeles försent.

En kommentar jag fått från flera både innan jag åkte hem och under tiden jag varit där är: "Åh ska du vara där nästan en hel vecka? Vad skönt! Har du semester eller är du ledig?"

Ja jag vet inte skillnaden.. men det är inget jag legat sömnlös över, för oavsett om jag haft semester eller varit ledig så har jag iaf haft en UNDERBAR vecka! Jag nöjer mig med det!



nr 4 och sova med favvisen.

Idag åts det surströmming... tillsammans med mor och far och två fastrar. Fasligt trevligt och som vanligt underbart gott!!

Igår natt fick jag för första gången sen Augusti förra året sova tass i hand med Panik igen... och när hon sträckte upp ansiktet mot matte och pussade matte gonatt på näsan..... då trillade det en tår nedför mattes kind. Att en så liten varelse kan ta så stor plats i ens hjärta.

Jag försöker ge folk en chans

Telefon ringde idag JUST när jag var på väg från jobbet.... det var en trevlig kille (börjar bra alltså) som snart presenterade att han ringde angående en undersökning om försäkringar. Hade jag möjligen tid 7-8 minuter att svara på några frågor. (säg den lycka som varar för evigt, hur skulle drömprinsen fått tag på mitt nr?)
Nä, svarade jag, just nu är inte en bra tid alls för det tyvärr.
-Skulle jag kunna ringa upp senare, eller imorron? frågar killen.
Alltså, jag VILL inte svara på frågor.. jag VILL vara ifred från alla sorters folk som ringer som jag inte känner. Särskilt dom veckor som jag jobbar sent och kommer hem ännu senare med massor med saker som ska fixas. MEN jag förstår ju oxå att den här killen kanske har sin enda inkomst från att han kan kryssa i ännu ett samtal som resulterat i att undersökningen genomförts. Så jag säger, ja... ring senare. Vi kommer överrens om att 20.30 är en bra tid.

Så åker jag hemåt, småstressar genom mataffären för att hinna hem och ta hans samtal i lugn och ro. Väl hemma i lägenheten lägger jag telefonen i närheten av köket när jag lagar matlådan till imorron. Jag vill ogärna missa samtalet när jag nu avtalat en tid, sån är jag. Klockan blir 20.30.... 20.40.... 20.45..... ingen ringer.

Nu är klockan 22.52..... och telefonen har varit tyst hela kvällen.

Det RETAR mig att jag gav en telefonförsäljare (typ iaf) en chans, det kommer tyvärr förmodligen inte hända igen.

Som sagt, jag anser att alla är värda en chans... kanske till och med två i extrema fall.... men hädanefter svarar jag bara på kända nummer.

Hans namn är Moore... Roger Moore.

och han förärade min arbetsplats med ett besök igår!!

Jag blev varken skakad eller rörd men det var tokigt kul att se kön som slingrade sig igenom HELA vår inte alltför lilla butik. *ler*

Undrar hur det känns att folk köar i över en timme för att få ens namnteckning????
Och hur känns det i handleden efter att i över en timme ha skrivit sin namnteckning???

Ge mig en oliv, jag ska dricka Dry Martinis!!!