Resan till Fjollträsk

okej, jag skulle ha berättat om min minisemester redan i måndags när jag kom hem men hittade artikeln som min förra blogg länkade till och tappade all inspiration. Gick och la mig och grina över människans grymhet istället. Är för det mesta en ovåldsam person men kan inte låta bli att hålla med Tinatoons kommentar. Att man bara kan vara så känslokall, jag mår illa!

MEN, nu ska vi prata om min långtur istället.
Egentligen kan jag ju börja redan på fredan, väninnan släpade ner mig på krogen (naturligtvis protesterade jag högljutt *ler*) för att vi skulle titta på nåt lokalt band som fått för sig att dom hållt på och spelat covers i femton år. Kul för dom då, tänkte jag och hängde på. Måste säga att jag trots mina fördomar mot coverband tyckte dom var riktigt duktiga. Höll mig dock hyfsat lugn och städad eftersom jag skulle upp och jobba på lördan, suckade när jag kom och tänka på den vilda ungdomens dagar då man lätt partade i tre dagar på raken och däremellan var på jobbet..... Den tiden är dock för längesen förbi.
Men det hindrade inte från att vi även på lördagskvällen knatade genom stan, den här gången för att gå på lokal (bandet spelade utomhus). Men vet ni vad... väninnan övertalade oss att återigen gå på utomhuskonsert! Bandet körde två dagar men hade hårdrockstema på fredagen och lite mer trallvänligt på lördagen. Och det var då himlans roligt och bra det!!! Träffade massor med roliga människor och hade kanonkul! Det var längesen jag trivdes så enormt bra på krogen. Tror jag ska sluta gå på köttmarknaden och välja lite mindre ställen istället.

På söndag när jag vaknade upp kändes det inte riktigt lika roligt längre.... hade inte fått nån bra sömn natten mellan fredag-lördag och den här natten hade om möjligt varit ännu värre. Och nu skulle man upp och packa för att sätta sig i en bil och åka ner till Storstaden oxå. Jag drog i mig en Treo och vred duschvattnet på iskallt och vrålade så hela huset förmodligen vaknade. Men sen var jag vaken må ni tro! *asg*
Väninnan kom och hämtade mig vid lunchtid, då hade hon varit på jobbet sen sju på morronen.... jodå, samma väninna som halv tre på natten skjutsade hem mig... och jag klagade på att jag fått lite sömn. 
Sen poppade vi Linda Bengtzing hela vägen ner och vrålade i kör: JAG LJUGER SÅ BRAAAAA!!!! *skratt* Men det höll oss vakna iaf. Kom efter många snurrar och mkt letande efter ett köpcentra (vi hittade fram 40 min före stängning *skratt*) äntligen fram till vår slutdestination där nästa väninna välkomnade oss och vi rusade iväg och köpte pizza. Sen korkade vi upp en flarra vin och ljög vidare genom kvällen. Hur mkt skratt och struntprat som helst. 
Måndag morron gick åt till att jaga in värdinnan i duschen så vi skulle komma iväg ner på stan nån gång. Sen började shoppingorgien.... fast... jag kände mig ganska duktig när vi mot kvällningen stapplade mot tunnelbanan på ömma fötter, höll budgeten ganska bra. Jag köpte två halsband, en liten älva att hänga på väggen, en glasskål, och en liten delfin som heter Titi *ler*. Men det var skoj att strosa i Gamla stan. Jag är dock ingen storstadsmänniska så när vi äntligen packat in oss i bilen och styrde mot Dalarna var jag väldigt nöjd. Vi var två som åkte ner och lyckades bli fyra i bilen hem. Värdinnan passade på att lifta hem till Dalom för att ha semester i två veckor och Chaufförens son hämtade vi upp på City Terminalen runt lunch. Hälsning till Fröken Chaufför: TACK FÖR UTMÄRKT KÖRNING!!
Runt 21,45 dunsade mina väskor ner på hallgolvet och jag slängde mig raklång på sängen och insåg att lillasysters inbjudan till att dricka lite vin på stan nog fick bli innestående till en annan dag. Men jag log lite nöjt när jag insåg att jag ändå lyckats hålla igång i tre dar på raken med krogliv, jobb och resande.... så så himla gammal är man väl ändå inte än *skrattar högt och lyckligt*

Ikväll cruisar jag ner på stan för att bli lite nostalgisk och minnas tiden när man åkte raggarbil på helgerna istället för att läsa läxor....Den tiden är också sen länge förbi....

 
 
 

Vad är det för FEL på folk? del 2

Jag saknar ord.....


Hålligång i skogen

nä, jag har inte sprungit på några fler kändisar.... fast i lördags kunde man med livlig fantasi se bland andra  Zorn, Carl Larsson och Strindberg på ett av faluns uteställen.... vi hade väldig livlig fantasi och en hel del vin till förfogande *skratt*

Nä skogen var det, igår släpade jag med min mor ut i skogen (under stora protester kan jag berätta, men nu får hon igen för alla skidturer jag var tvungen att genomlida som barn *skratt*) för att se om det dykt upp några blåbär. Det hade det, men dom är små och sitter glest och har ingen vidare smak ... tyvärr....
Men däremot sprang vi på en del hjortron... det är svårt att jaga hjortron... man måste smyga sig på dom väldigt väldigt tyst.... för om dom hör en komma så gömmer dom sig. Tror du mig inte? Gå ut på en myr nångång och prova....
Rätt som det var när jag smög där försiktigt försiktigt... så rassla det till i lingonriset , nä.. blåbär var det ju... nå iaf så såg jag nåt långsmalt som rann iväg i snåret... Iiii!!! lät det i skogen (det var jag som skrek) sen ropade jag åt mamma: -äh det var bara en ödla!! Tassade vidare men studsade snart till igen .... Iiiii!!! lät det i skogen (det var jag som skrek) och mammas:- Såg du en orm!? Jag: (något generad) njeee.... det var en groda.... och efter en stund igen Iiii!!... -det var en groda!!!
Nu var jag riktigt skärrad men fortsatte ändå min tysta jakt på dom gyllene bären... där var ett.. och där.. och ... va fan?.... det där var ett konstigt bär... smalt , långt och zickzack-mönstrat.... ORM!!! Nä nu fick det banne mig vara nog! Bortskrämda bär eller inte, resterande tid på myren klampade Titti högljutt omkring (så högljutt man nu kan klampa i rosa joggingskor på en mossmyr) och pep varje gång hon såg en trädgren på marken. Nåja det tog inte lång stund innan mamma kom sättande och gnällde över kaffe och kisspaus.. så vi traskade hemåt igen.
Middag den dan blev surströmming och till efterätt hjortron och glass.... grannarna passade på att kika över just när kaffet sattes fram *ler*

Trevligt avslut på trevlig dag.

Vad är det för FEL på folk?

en del saker får mig att rysa...
en del får mig att vilja gråta...
en del gör mig bara heligt förbannad!!
Det
HÄR vet jag inte hur jag ska kategorisera.....


Groupie-Titti

Ja det var en **dag** i **Juli**, då när sommarn är som bäst! Jag stod i kassan på jobbet och pratade mest skit som vanligt men gjorde väl ett vettigt handtag då och då också. Hade just hjälpt en dam hitta sin vara och puttat henne i rätt riktning i butiken. Vänder mig med mitt professionella "vad kan jag stå till tjänst med" -leende mot nästa kund i kön och ..... får titta upp... och upp... och ... där står min IDOL!! Får lägga band på mig för att inte ropa: Hm, Du är så underbar!  
Det vill sig inte bättre än att han vill betala med kort och har glömt sin kod, istället erbjuder han sig att visa leg. Då kan jag inte hålla mig längre utan tittar honom djupt in i ögonen och säger ljuvt, - det är lugnt, jag känner igen dig... jag är en stor beundrarinna. Tro på mig!
Han lyser faktiskt upp och gör en antydan till bugning (han behöll dock både skorna och kavajen på...) och tackar och undrar om jag saknar honom som programledare... erkänner lite skamset att jag sällan tittade på det programmet. Men nämner snabbt ett par av hans låtar för att han ska förstå att jag är seriös. (eller patetisk?) Jag tror dock att Han är väldigt lik oss andra och gillar lite beröm då och då.... Och han berättar att han är på väg ut med en ny skiva snart.
Jag sträcker ut min hand och ger honom kortet och varorna och han stannar till och säger: Jag får önska dig en fortsatt trevlig sommar! Jag säger naturligtvis detsamma och suckar inombords: Låt honom gå!
Min jobbarkompis är ett par år yngre än mig.. hon tyckte jag var helt Ding Dong när jag senare stod och mumlade om blommiga sandaler och teddybjörnar.

Sist jag träffade den här personen var jag väl nio år eller nåt och bad fnissande om en autograf och jag minns hans ord som nåt i stil med:- Nämen se, här kommer tiotusen vackra rosor till mig.....
 Autografen har jag kvar....

Ikväll blir det säkert Hålligång i skogen fast jag funderar på att gå en sväng ner på stan istället.... men:

TACKA VET JAG LOGDANS!!!


Jag säger som Fylking:

ÄNTLIGEN!!

enda skillnaden är att jag är fullständigt seriös i min glädjeyttring!!!


fan va det är KUL att jobba!!

inatt var en sån där typisk :-Äh jag är ju ändå arbetslös så jag kan sova imorrron natt.... så jag blev uppe alldeles för länge.... fem tittade jag på klockan sista gången. Sen försökte min älskling att öppna kartonger resten av natt/morronen, jag har tagit in ett par från mor och far igen som väntar på att bli uppackade och Panik är lite otålig, ibland påminner hon mig om Findus. *ler kärleksfullt*
Så det känns som att jag ungefär var femte minut har lyft huvudet och fräst:- NEJ Panik!, -FY Panik!, och NER Panik! Gullungen svarar alltid med ett förnärmat litet jamande och är tyst tills hon hör matte snarka igen....
När solen väl kommit så långt att den nästan nuddade min balkong hade hon lugnat ner sig och jag började falla i djupsömn.... DÅ straffades jag för att jag jagade rätt på mobilen så kvickt...
Det är ett av jobben och det är bara att släpa sig ur sängen och kasta sig på en buss ner på stan. In på affären och handlade frukost, en stor Pepsi och tre vaniljcremebullar och en Powerdrink.. borde hålla mig vaken till lunch iaf. Passade på att avnjuta en måltid från Restaurang Gyllene Bågarna när det var dags och den höll mig mer än väl igång till 1800 när jag kunde pusta ut på bussen hem igen. Att jag är trött nu är bara förnamnet.
Men nu råkar jag tycka att det är förtvivlat roligt att få jobba på just det här stället så.... det är värt att sitta och klippa med rödsprängda ögon framför skärmen just nu.

Imorron är en annan dag och då har jag lyckats pussla ihop två jobb så det är nog dags att gå och krama kudden.....
*gäsp* natti.....


isolerad från omvärlden

ja så kändes det faktiskt.
Insåg halvvägs hem från en utsökt grillmiddag hos mor och far att min mobiltelefon låg kvar på hallbordet.....
Det hade väl knappast varit värt att ens nämna här i bloggen om det inte vore för att jag inte äger någon hemtelefon. Plötsligt insåg jag hur beroende jag är av den där lilla fyrkantiga pjäsen. Kunde inte ringa på jobb, kunde inte ringa till bästa kompisen och säga: -Hej ska vi ta och träffas under städade former och smutta på lite sockerdricka för att sen ta en tidig buss hem och sova? (nån som kunde hitta fem fel?)
Kunde inte ringa mamma och fråga när vi ska äta surströmming nästa gång (och det var en värre upptäckt än att inse att det var svårt att få hemkörd pizza oxå)
Och HEMSKA tanke... tänk om nån ringde mig!!! Typ HAN ..... ojojoj.. nä det var ju katastrof!
Så gissa vem som kastade sig på första bästa buss morronen därpå tillbaka ut på landet? Ja, det var ju ett problem bara det.... mobilen fungerar även som min väckarklocka.... så jag fick rota fram nåt reklamhärke ur en låda och försöka komma på hur man skulle ställa fanskapet.... gissa om jag lyckades bryta av den lilla plastpliggen som sätter igång larmet *supersuck* Smått irriterad på mig själv lyckades jag så småningom iaf somna OCH vakna i tid för att hinna med bussen. Min mobil funkar inte bara som väckarklocka utan det är även den enda klockan jag har.... det är ont om klockor på stan vill jag bara upplysa om. Ja, jo, jag fick tipset om kyrkklockan på stora torget så småningom.... men ska man behöva tänka på ALLT eller? *skratt*
Ljuspunkten i all misär var iaf att min ridlärarinna var på samma buss som mig så jag fick iaf höra hur det stod till med älsklingshästen, allt väl han går på sommarbete just nu. Polaren hans hade dock lite ont i benet.
Så, till slut kunde jag iaf kasta mig uppför trappen hos mor och far och störta in i hallen och slita upp mobilen och ....... GISSA hur många missade samtal jag hade?? GISSA hur många som skickat SMS till mig??

15 timmar utan mobil och mitt liv var KAOS.... jag har haft mobiltelefon i sju år..... HUR överlevde jag innan det??????

Jag har nämnt det förut och det tål att sägas igen: I-landsproblem.....

Nu har jag för säkerhets skull skickat efter ett till SIM-kort, och skrivit upp alla mina mobilkontakter på papper...... och INNAN nåt ljushuvud kommer med kommentarer... JA jag har en mobil som ligger och skräpar och som SKA skräpa kvar i lägenheten utifall att.... *ler*

Vitt vin och Jordgubbar...

aaahh.... klockan är 21,50 ,sitter på balkongen, termometern visar +27C, temperaturen på vinet är betydligt lägre och jordgubbarna från mamma och pappa är lagom solvarma och exploderar av sötma när man biter i dom.
Well I think you get the picture!!

Sitter bland annat och beundrar mitt fina balkongbord som pappa snickrat åt mig och som kom på plats igår.... perfekt arbetshöjd (80cm) och sätter man en stol bredvid får man en helt vansinnigt bra avställningsplats för vinglaset. TACK PAPPA!!!

Har varit på släktsafari idag och hälsat på fastrar... kaffe och bullar i trädgården och en uuuunderbart god tårta.

Ja, jag kanske har varit jorden runt och sett en hel del härliga platser men säger ändå:
-INGET är som
SVENSK SOMMAR!!!!


Australienvärme!!

ÄNTLIGEN!! Nu börjar det kännas som "hemma" när man kliver ut på balkongen.
Och på balkongen blommar det snart överallt.... släpar vatten hela kvällarna. Funderar starkt på att installera en vattenslang från köket...
Tydligen har det farit runt frön här under försommaren för nu växer det tallar i Hibiskuskrukorna *ler* 
Min mörkt röda miniros som jag på vinst och förlust kastade ner i en bytta jord på balkongen i våras ska snart blomma igen, växer så det knakar. Undrar bara var jag ska vinterförvara den.
Potatisblasten är halvmeterhög, nej jag odlar inte potatis för ätande på balkongen.. men det går om man gör det i hink, mina fyller bara ut med vackert mörkgröna blad mellan blomsterodlingarna. Tomatplantorna kom aldrig ner i större krukor så dom är decimeter höga fortfarande.... men dom doftar barndom när man gnuggar bladen mellan fingrarna så det gör inte så mkt dom får stå kvar. Mamma och pappa har odlat tomater på alla ledder som vanligt så det blir nog till att äta tomater tills det kommer ketchup ur öronen iaf.
Mina smultron är mogna för skörd... eh... sex stycken tror jag det blev. Och jordgubben börjar rodna. Har däremot avnjutit flera stycken stora saftiga gubbar från min odling hos mor och far redan *MUMS*
Luftlöken drabbas av ohyra den här tiden på sommaren men en del har jag kunnat skörda till sallader och annat. Den är otroligt mild och god, som gräslök i smaken fast man får ju ut så mkt mer. Vitlöksklyftor petar jag ner lite här och där och kan klippa vitlöksblast som krydda... jättegott i sallader tex.
Nu måste jag ut och hälla på mer vatten på violerna ser jag.... återkommer väl med fler odlingsberättelser nån annan dag.
Hibiskusen jag pollinerade och lyckades få att sätta frökropp har tappat den.... med NÄSTAN mogna frön... irriterande (eller intressant?)

Gör som mina blommor: Drick mycket vatten!!

Sex barn dopade med svår baksmälla....

var på fest i helgen..... med mamma..... oj så skoj det var.....
oj så mkt mindre skoj det var att åka på dop dagen efter..... 6 barn som skulle blötas på fäbodvall i gassande solsken. Jättevackert var det.... och varmt och jag har inget emot värme... absolut inte.. men när man är bakis så .... nåja, barnen var söta och duktiga och tysta.. det var bara prästen som orerade och hade sig därframme.
Mamma och jag hade sjungit oss hesa kvällen innan så psalmerna framfördes något försynt....
Sen var det kaffe och bullar och kakor och tårta hos AustralienflaggsKusinen efteråt (deras lilla son var en av dom badade barnen)

Själv döptes jag vid 16 års ålder... gick bra det med... man slipper långklänning.... och för några år sedan valde jag att lämna svenska kyrkan... så kan det gå....

Pax vobiscum

30+30 med Australientema

jaha.. så var det dags då... efter många påtryckningar påbörjades planeringen för festen för att fira trean och nollan.....datum sattes till 24/6 
Och dom som nu undrar om jag är full... (fortfarande) ... nädå.. ni har helt rätt, jag fyller inte 30 i år. Men trots att jag flydde så långt bort som jag kunde så gick det tydligen inte att komma undan ändå. Så tillsammans med mitt eminenta ressällskap (hon försökte sig på samma rövare som mig) fixades partyt iordning under parollen: 30+30 med Australientema... Alla som var bjudna skulle med andra ord klä ut sig till något dom förknippade med Down Under. Inte en enda Koala dök upp och ingen tillbringade kvällen skuttandes med ölpåse på magen heller..... Men många surftröjor och ett och annat Billabong märke kom iaf. Ett par utstyrslar måste dock få hedersomnämnande för där hade det tänkts till och jobbats lite x-tra: Syster kom farandes som Young Einstein.. mkt smart och snyggt fixat. Hennes karl hade kvällen till ära blivit utrustad med en meterlång joint (fejk för dom som börjar undra....) och därtill långhårig peruk gjorde flummaren PERFEKT!! Kusin (inte den som är här och tjatar om uppar titt som tätt....) hade sytt klänning som såg ut som Australienska fanan... fiiiiiiint!!!!
Två krokodiler kom insmygandes som inte var bjudna, men en förvandlades till soffa och den andra hängde vi upp i taket så sen blev det lugnt. Fast jag såg att ett par av dom kvinnliga gästerna tog mått för skor och handväskor.. fy på er.... *skratt*
Älskade Syster hade slavat i köket och resultatet blev underbart god smörgåstårta!! Till efterätt smarrig chokladkaka med rosa och blåa koalabjörnar.
Som välkomstdrink hade min medvärdinna tillsammans med sin sambo (som för övrigt är tvättäkta Aussie, kan det bli bättre? *skratt*) gjort röda Jellyshots till alla... oj... under mkt skratt fick dom flesta till slut loss sina snapsar och lyckades tugga i sig dom. Med blandade kommentarer. Själv tyckte jag det var en  höjdare!!!! Sånghäftet användes som vanligt ganska sporadiskt men det är ju tradition.
Tipspromenad och sen lekar som resulterade i att grannen höll på att få mammas stövlar planterade i rabatten. Irländsk Julafton fick  flera att springa korsbent mot toaletten .. jag tror aldrig jag skrattat så mkt.... och det var av nån anledning dom nyktra chafförerna som vinglade mest... jag undrar jag...
Sen lyckades nån få ner en av mina Boomeranger så det tillbringades en hel del tid åt att försöka hitta den igen.... Dom ÄR inte magiska.... det krävs faktiskt ett visst kastsätt för att få dom att vända tillbaka igen..... jag vet att det är svårt att tro men så är det... *ler*
Några bröl hördes inte från resecentrat vi satt upp så Didgeridoon fick nog stå ifred, däremot en hel del skrattsalvor när DVD-filmen med mitt fallskärmshopp visades.... JA! jag var rädd.. typ skräckslagen... och väldigt väldigt bakfull... allt detta syns mkt tydligt på filmen...
Själv måste jag erkänna att jag hade nostalgitårar i ögonen när jag kollade första gången.. har inte sett den sen jag var skakis strax efter hoppet.
Och fast det var så längesen vi fyllde så blev vi tvungna att bygga ut presentbordet... oj så mkt fina saker!! Syster hade tänkt till lite x-tra och gav mig en STOR tavla.... med motivet: The Great White..... och i min lilla etta är den svår att gömma.... (lider av svår hajskräck)
Räknar inte upp några fler presenter men TACK alla som kom på festen och gjorden den helt oförglömlig!!!
Traditionsenligt nattdopp, fyra stycken badlystna räknade jag till när vi gick till sjön.. och faktiskt fick jag alla med hem igen oxå. Medvärdinnan försvann vid tretiden på morronen men som god värdinna satt jag snällt uppe och delade en flaska Gin och en hel del Martini med dom sista gästerna .... inte förrens klockan 07,00 sluddrade jag lite försynt att det kanske var dags att börja tänka på refrängen..... och då var Ginen slut så det var då likasågott.

Sen var det städning hela söndan.... hur kul som helst....
Tur att det är några år kvar till nästa tillställning *fniss*