isolerad från omvärlden
ja så kändes det faktiskt.
Insåg halvvägs hem från en utsökt grillmiddag hos mor och far att min mobiltelefon låg kvar på hallbordet.....
Det hade väl knappast varit värt att ens nämna här i bloggen om det inte vore för att jag inte äger någon hemtelefon. Plötsligt insåg jag hur beroende jag är av den där lilla fyrkantiga pjäsen. Kunde inte ringa på jobb, kunde inte ringa till bästa kompisen och säga: -Hej ska vi ta och träffas under städade former och smutta på lite sockerdricka för att sen ta en tidig buss hem och sova? (nån som kunde hitta fem fel?)
Kunde inte ringa mamma och fråga när vi ska äta surströmming nästa gång (och det var en värre upptäckt än att inse att det var svårt att få hemkörd pizza oxå)
Och HEMSKA tanke... tänk om nån ringde mig!!! Typ HAN ..... ojojoj.. nä det var ju katastrof!
Så gissa vem som kastade sig på första bästa buss morronen därpå tillbaka ut på landet? Ja, det var ju ett problem bara det.... mobilen fungerar även som min väckarklocka.... så jag fick rota fram nåt reklamhärke ur en låda och försöka komma på hur man skulle ställa fanskapet.... gissa om jag lyckades bryta av den lilla plastpliggen som sätter igång larmet *supersuck* Smått irriterad på mig själv lyckades jag så småningom iaf somna OCH vakna i tid för att hinna med bussen. Min mobil funkar inte bara som väckarklocka utan det är även den enda klockan jag har.... det är ont om klockor på stan vill jag bara upplysa om. Ja, jo, jag fick tipset om kyrkklockan på stora torget så småningom.... men ska man behöva tänka på ALLT eller? *skratt*
Ljuspunkten i all misär var iaf att min ridlärarinna var på samma buss som mig så jag fick iaf höra hur det stod till med älsklingshästen, allt väl han går på sommarbete just nu. Polaren hans hade dock lite ont i benet.
Så, till slut kunde jag iaf kasta mig uppför trappen hos mor och far och störta in i hallen och slita upp mobilen och ....... GISSA hur många missade samtal jag hade?? GISSA hur många som skickat SMS till mig??
15 timmar utan mobil och mitt liv var KAOS.... jag har haft mobiltelefon i sju år..... HUR överlevde jag innan det??????
Jag har nämnt det förut och det tål att sägas igen: I-landsproblem.....
Nu har jag för säkerhets skull skickat efter ett till SIM-kort, och skrivit upp alla mina mobilkontakter på papper...... och INNAN nåt ljushuvud kommer med kommentarer... JA jag har en mobil som ligger och skräpar och som SKA skräpa kvar i lägenheten utifall att.... *ler*
Insåg halvvägs hem från en utsökt grillmiddag hos mor och far att min mobiltelefon låg kvar på hallbordet.....
Det hade väl knappast varit värt att ens nämna här i bloggen om det inte vore för att jag inte äger någon hemtelefon. Plötsligt insåg jag hur beroende jag är av den där lilla fyrkantiga pjäsen. Kunde inte ringa på jobb, kunde inte ringa till bästa kompisen och säga: -Hej ska vi ta och träffas under städade former och smutta på lite sockerdricka för att sen ta en tidig buss hem och sova? (nån som kunde hitta fem fel?)
Kunde inte ringa mamma och fråga när vi ska äta surströmming nästa gång (och det var en värre upptäckt än att inse att det var svårt att få hemkörd pizza oxå)
Och HEMSKA tanke... tänk om nån ringde mig!!! Typ HAN ..... ojojoj.. nä det var ju katastrof!
Så gissa vem som kastade sig på första bästa buss morronen därpå tillbaka ut på landet? Ja, det var ju ett problem bara det.... mobilen fungerar även som min väckarklocka.... så jag fick rota fram nåt reklamhärke ur en låda och försöka komma på hur man skulle ställa fanskapet.... gissa om jag lyckades bryta av den lilla plastpliggen som sätter igång larmet *supersuck* Smått irriterad på mig själv lyckades jag så småningom iaf somna OCH vakna i tid för att hinna med bussen. Min mobil funkar inte bara som väckarklocka utan det är även den enda klockan jag har.... det är ont om klockor på stan vill jag bara upplysa om. Ja, jo, jag fick tipset om kyrkklockan på stora torget så småningom.... men ska man behöva tänka på ALLT eller? *skratt*
Ljuspunkten i all misär var iaf att min ridlärarinna var på samma buss som mig så jag fick iaf höra hur det stod till med älsklingshästen, allt väl han går på sommarbete just nu. Polaren hans hade dock lite ont i benet.
Så, till slut kunde jag iaf kasta mig uppför trappen hos mor och far och störta in i hallen och slita upp mobilen och ....... GISSA hur många missade samtal jag hade?? GISSA hur många som skickat SMS till mig??
15 timmar utan mobil och mitt liv var KAOS.... jag har haft mobiltelefon i sju år..... HUR överlevde jag innan det??????
Jag har nämnt det förut och det tål att sägas igen: I-landsproblem.....
Nu har jag för säkerhets skull skickat efter ett till SIM-kort, och skrivit upp alla mina mobilkontakter på papper...... och INNAN nåt ljushuvud kommer med kommentarer... JA jag har en mobil som ligger och skräpar och som SKA skräpa kvar i lägenheten utifall att.... *ler*
Kommentarer
Trackback