Konsten att säga tack....
Jag läste en bok i helgen, det gör jag nästan varje helg, och en eller två böcker har jag påbörjade hela tiden, dessutom har jag börjat lyssna på böcker. Jag älskar helt enkelt att läsa i alla former.... Men det var inte om det som det här inlägget skulle handla. Det var om boken, eller, egentligen om dess författare, eller om författare helt enkelt.
Den här boken var inte direkt skriven för den målgrupp jag representerar utan för en avsevärt yngre publik. Men den uppslukade mig, den gjorde så att jag på söndag morgon vaknade och började fundera på vad det var för bra film jag börjat se på dagen innan och om jag verkligen såg slutet på den innan jag kom på att jag i minnet letade efter boken jag höll på att läsa. När jag slog igen bokens sista sida senare samma dag var jag lite andlös och önskade så att den hade fortsatt... bara lite till... några sidor, samtidigt som slutet var exakt sådär som jag egenligen vill ha det.
Sen kontaktade jag författarhen, det gör jag mycket sällan men i det här fallet kunde jag enkelt göra det och det kändes rätt att berätta att jag tyckt om det hen hade skrivit. Efter en liten stund kom ett varmt tack tillbaka. Det kändes bra att ha sagt det där, att jag tyckte om den. Och att få ett tack tillbaka. Sen började jag fundera.... var det verkligen författarhen som skulle tacka? Borde det inte vara jag som börjat min konversation med -"TACK!... för att du skrev, för att du delade den här berättelsen med mig"
Jag har själv nog med prestationsångest bara för att få ihop ett sånt här litet blogginlägg och vi ska inte tala om den tiden jag faktiskt jobbade som krönikör.... nervositeten, svettningarna, ibland gråt och sen den där underbara, härliga känslan när den var klar och man fick slappna av och så när någon ibland hörde av sig och berömde.... vad glad man blev, man sa -"Tack!" och gick hem och började svettas över nästa deadline. Men det var bland det roligaste jag gjort så jag är glad att jag skrev, att jag vågade och att jag delade mina berättelser.
Det finns en liknande episod om en bok och en författarhen från förra året, även där en bok som inte var skriven för min åldersgrupp men där den debutanten imponerade stort i sitt sätt att skriva och förmedla känslor. Jag kontaktade och berömde och fick tack.... men borde förstås ha tackat.
Så här kommer det:
Till alla er författare är ute, kom ihåg att när någon av era läsare hör av sig angående vad ni har skrivit så är det egentligen ett lite bakvänt sätt att säga Tack på: -Tack för att ni skrev, -Tack för att ni delade er berättelse och kunskap, -Tack för att ni vågade!