Tittiluringen

man kan roa sig på olika sätt när man är sjuk... själv satt jag fridfullt i kökssoffan hos mamma och pappa och broderade på en duk när jag plötsligt hör pappa ropa på hjälp från ovanvåningen. Nu var det inget panikslaget rop så jag misstänkte att det var datatrassel men jag körde ändå kvickt ner brodyrnålen i en kudde för att hålla koll på den innan jag masade mig uppför trappen (ja, masade, jag var ju fortfarande sjuk). Eftersom jag inte är nån datahacker direkt så är det inte så ofta jag kan hjälpa till när pappa kör fast eftersom han börjar kunna betydligt mer än mig om olika program och funktioner. Men iaf när problemet var avklarat så gick jag ner och skulle fortsätta brodera.. trodde jag ja... Nålen hade jag ju lyckats köra så djupt i kudden att den krypit in och gömt sig nånstans inne i kuddstoppningen. Först försökte både jag och mamma att krama kudden med händerna för att förhoppningsvis känna var nålen tagit vägen. Men naturligtvis hade jag valt mammas största prydnadskudde så det var bara att ge upp. Istället fick jag hämta sprättkniven... sen var det bara att börja dra ut stoppning.. tuss efter tuss och gå igenom.
Efter 2/3 känner jag plötsligt ett stick i handen och inser att jag hittat vad jag sökte.

Hela tiden när jag satt och kramade stoppning tänkte jag på hur det hade varit att letat efter den här nålen i en höstack istället.... och så var jag väldigt tacksam för att mamma inte har några dunkuddar i huset.