Tittiluringen

1974 vann ABBA Eurovision Song Contest......
1975 föddes jag.....

Så ni förstår att ABBA-hysterin kommer jag inte riktigt ihåg.
Därför tyckte jag att det kändes lite värdelöst när den stora kvällsöverraskningen när jag fick åka till London med jobbet för många år sen visade sig vara att få gå på musikal och det visade sig vara..... Mamma Mia.... men för jösse namn.. jag KOMMER från Sverige.... Kändes lite som när nån åker till Grekland och jublar över att dom serverar Swedish Meatballs....nåja, jag suckade och följde med. Och vet ni... jag skrattade och grät om vartannat. Och JUBLADE när ensemblen tackade till dånande applådåskor.

Sen åkte jag jorden runt... och upptäckte att i Australien har man inte riktigt lämnat 70-talets ABBA-hysteri. Så fort man åkte nånstans och folk hörde man var från Sverige skulle det spelas eller sjungas ABBA. Vi lärde oss dock att kontra med att prata om Mr Crocodile Dundee... dom är ungefär lika trötta på att förknippas med: -that´s not a knife... THIS is a knife... som vi är på att höra att vi är Dancing Queens.....

Nu kan ni ju gissa då hur jag kände det när väninnan dök upp på jobbet häromdan och glatt proklamerade att hon skulle på bio på kvällen (solen sken och det var VARMT) och undrade om jag inte ville hänga på. Inte bara var det SOMMAR ute.. nä filmen hon ville se hette... MAMMA MIA!!!!
Min första reaktion var att se ut som en citron och undra om hon inte var riktigt klok.... sen kom jag på att jag faktiskt hade en fribiljett till bion hemma som skulle förfalla vilken dag som helst.... och började tänka att jag kanske skulle följa med på den här galenskapen i alla fall.
Sagt och gjort, vi gick på bio när andra gick och njöt i kvällssolen. 

Och jag insåg snart att jag hela tiden TROR att jag inte gillar ABBA tills jag hör dom och inser hur oerhört bra dom är. Sen att Björn och Benny är genier som får ihop en filmstory som passar med deras låttexter, det tycker jag är helt underbart. Tänker inte säga nåt om skådespelarinsatserna eftersom Maryl Streep är Meryl Streep... att däremot höra Pierce Brosnan sjunga var ... intressant *ler*.

När eftertexterna rullade och det nästan var allsång i salongen kändes det lite magiskt. Jag och mina bänkgrannar var rörande överrens om att man sällan ser en film man känner för att applådera när den är slut. Även om jag sett en och annan film jag velat applådera för ATT den var slut.

Jag gjorde dock två missar i min misstänksamhet mot att gå och glo på nåt jag redan sett....
ETT: inga näsdukar...
TVÅ: Vattenlöslig mascara....