Prata med mamma kan vara vilseledande

Det händer att jag passar på att slå numret hem till mor och far när jag går ifrån jobbet på kvällarna. Jag uppdaterar dom om hur mycket folk det är på tunnelbanan och dom berättar hur mycket svamp dom har plockat, alternativt surströmming dom hunnit äta utan mig. Det sista brukar utlösa ett skrik från mig som utrymmer tunnelbanevagnen jag sitter på *ler*.

Häromdan var det kära mor som svarade och vi pratade på om ditt och datt, vatten i knäna och inflammationer i händerna och läkarbesök (det märks man börjar komma upp i ålder när man jämför krämpor med mamma och inte krogkvällar med syrran).

Jag klev på tunnelbanetåget som kom inrusande på perrongen och letade upp en sittplats nånstans mitt i tåget där det brukar vara lugnt. Slött tittar jag ut genom fönstret när vi åker ut från City, mamma pratar på om fastrarnas kräftbjudning som dom ska åka på till helgen och jag hummar och kommer med små kommentarer här och var.
Vi betar av station efter station på väg mot Farsta Strand..... Gamla Stan-Slussen-Gullmarsplan-Hammarbyhöjden.... Hammarbyhöjden? HAMMARBYHÖJDEN!!
Vad tusan! Det ligger inget Hammarbyhöjden på min tunnelbanesträcka vad jag vet... kollar snabbt kartan och mycket riktigt... jag är på fel tåg.

Avslutar hastigt samtalet med mamma och kastar mig av tåget (ja, när det stannar vid nästa station förstås, allt annat vore dumt) sen blev det till att vänta på tåg i andra riktningen och leta på en station där jag återigen kunde byta bana och äntligen vara på rätt väg mot hemmet.

Det är inte svårt att åka tunnelbana.... men det underlättar om man är uppmärksam på vad som står på tågdestinations-skylten innan man kliver på.... och ringer mamma när man kommer hem istället. *ler*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback