Tittiluringen

Ibland händer det nåt som får en att tänka till. Som när man trillar ner från en häst och blir delvis orörlig i en vecka. Jag har funderat mkt på dom som har handikapp eller kronisk smärta under veckan som gått. När man som jag är lyckligt lottad och varken lider av allergier eller andra fysiska hälsobekymmer är det lätt att man tar sin rörlighet för given. Tills nåt händer och man får sig ta sig en funderare. Plötsligt jublar man för att man en dag kan sätta på sig skorna igen utan att vråla av smärta. Har inte sovit ordentligt en enda natt sen olyckan eftersom den enda sovställning ryggen tolererar är ryggläge eller mage... och jag sover bara på sida.... Alltså det är så många små enkla saker som plötsligt blir smärtsamma problem. Som när jag häromdagen satt ute hos mamma och pappa och löste korsord vid köksbordet och plötsligt tappar ner pennan på golvet. Normalt är det ju bara att böja ner sig och ta upp pennskrället.... men ICKE med ryggskada... nä då får man med mycke möda och stort besvär först ta sig upp från stolen och sen knäböja med rak rygg och försiktigt sträcka ut handen och försöka få tag i penneländet och inte ens det sättet är helt smärtfritt. Att GÅ är smärtsamt... att sitta är smärtsamt att ligga på rygg går bra tills alla friska muskler säger ifrån att dom är trötta på att ligga still och då börjar dom värka istället. Leta svamp i skogen går hyfsat ända tills man hittar en kantarell och ska böja sig ner och plocka ner den i korgen, GLÖM DET!

Min skada kommer att läka.... men jag tänker på alla dom som får leva så här..... och inser att man gnäller för mycket det är bara så. Man ska vara tacksam så länge kroppen funkar!

Den som är fri och frisk är en rik man fast han inte vet om det
(italienskt ordspråk)