Tittiluringen

Det är sjutton så roligt att jobba igen! En av fördelarna är ju det årliga julbordet. Inte för att jag är superimpad av smaklös skinka och urvattnad sill i överflöd men den sociala samvaron tillsammans med arbetskamraterna är oslagbar.

I år åkte vi med systerbutiken till Romme Alpin för att trycka i oss mat. Bjöds på saftglögg nedanför slalombacken i väntan på transportmedlet som skulle ta oss till toppstugan där julbordet hölls. Häst och släde är romantiskt när snön ligger djup och det gnistrar av stjärnor på den mörka vinterhimlen. Nu har vi inte snö i Dalarna än så dom hade hittat på något annat, romantiskt?, ja det får ni avgöra själva. Vi fick iaf trycka in oss i en vackert rödmålad bandvagn *skratt*. Inte första gången jag åker bandvagn av nån anledning men det var iaf skojigt. Skump skump uppför backen, såg till och med lite uppbyggd snö efter vägen genom dom allt annat än rena rutorna.
Väl framme och satta till bords beundrade vi den vackra stugan, känslan var riktigt genuin med högt i tak och stora bjälkar och timmerstommar. Att dom valt att spika upp döda djur på väggarna tog för mig bort en del av tjusningen. Anser att Lennart Sands vackra djurmålningar passar sig mycket bättre, men det är ju jag det.
Sen började vandringarna runt matupplaget. Och nu fick jag verkligen omvärdera min åsikt om torra köttbullar och klistriga såser. För OJ, va gott det var!!! Vällagat och smakrikt. Några favoriter blev för mig den rökta inlagda sillen och en saffransaoli som bara var mmmm...... Strutskorv och dovhjort kändes spännande att prova och var himmelskt gott. Något som överraskade mig stort var potatisen, oftast är dom överkokta och har en dov smak av jord och lervatten. Men här hade man lyckats och potatisen hade en mild smörsmak som gjorde att jag helst ville sitta och trycka i mig potatis och saffransaoli resten av kvällen. Men det gick liksom inte för sig, för efter all sill, lax och kött fanns ju dessertbordet kvar också. Jag ska inte ens börja räkna upp godsakerna... men ingen behöver undra: Vi rullade ifrån bordet efter ett par timmars ätande. Det var utan tvekan det godaste julbord jag någonsin ätit av. Fast då räknar jag inte julmiddagarna hos mamma och pappa förstås.

Att trycka in sig i bandvagnen för en skumpig färd nerför kändes allt annat än lockande när fiskpatén hotade att pressa sig ut ur öronen.
Jag passade på att sno en plats i förarvagnen och bjöd medresenärerna på goda skratt när den unga (mkt söta) killen som körde bad mig ta på kläderna innan jag satte mig. (nej nån förklaring på den får ni inte men vi skrattade hejdlöst )

Sen återstod bara hemfärden och den skedde utan missöden och väl hemma igen välkomnades jag av Panik som undrade var hennes kittybag var med lax och struts.... jag fick muta henne med lite burkmat och sen gick vi och somnade mätta och nöjda, tass i hand som vanligt.