Panik=Kärlek
Panik är en ljusgrårandig misse med vita tassar och vit haklapp, och naturligtvis världens sötaste!! Hon kom in i mitt liv tillsammans med sin syster Skrik för nu nästan 6år sedan. Det stod snart klart att Panik hade valt matte till favorit medans Skrik föredrog husse. Panik sov på min arm varje kväll med ena tassen utsträckt över matte i en öm omfamning efter en godnattpuss på mattes nos. Sen kom mitt uppbrott från husse och en jorden runt resa som tog 10,5 månader. (om den finns att läsa på en annan sida)
Omständigheter gjorde att det sedan tog ytterligare sju månader efter hemkomst till sverige innan jag kunde återse min lilla bäbis. Oj så nervös jag var... tänk om hon glömt bort mig. Och hur skulle det kännas för henne att få lov att lämna sin syster och sin hundbror? För att inte tala om dom två underbara människor som öppnat sitt hem för henne och tagit hand om henne under tiden matte roade sig i kängurulandet.
Det var en ynklig, rädd och dreglande misse som kröp ut ur transportburen och in i lägenheten den 1:a februari. Hon har alltid avskytt att åka bil. Att hon nu måste åka ensam hade inte gjort saken bättre utan det hade dessutom skett en liten olycka när inte kattlådan fanns i närheten. Sådärja tänkte jag modfällt när jag klämde fast det lilla livet mellan knäna och satte igång duschen... nu ryker ju alla chanser till fortsatt förtroende. Drypande våt kom hon slutligen loss från den hemska behandlingen. Förstå min stora förvåning när hon inte springer och gömmer sig utan iställt kommer fram till mig och söker skydd och tröst. Det tog inte lång stund så låg hon på mattes arm som om hon aldrig gjort annat. Visst var hon ängslig dom första dagarna när det lät konstigt i trapphuset, hon hittade snabbt ett gömställe under diskbänken och där ligger hon fortfarande när matte kommer från skolan på dagarna. Men det blir bättre och bättre. Och hon har inte visat något tecken på att sakna sin förra familj. Just nu ligger hon och sover djupt i mattes säng. Att hon mindes mig fanns ingen tvekan om alls.
Ibland ligger jag bredvid henne och ser in i hennes ögon och dom strålar av kärlek till mig och det får mig att fyllas med en lycka jag inte trodde var möjlig. Hon är "bara" en katt men det är uppenbart att hon älskar mig. Att hon sen är otrogen så fort det kommer hit nån som ägnar henne tid och kliar henne på magen... det får man väl stå ut med.
Mjau!
Omständigheter gjorde att det sedan tog ytterligare sju månader efter hemkomst till sverige innan jag kunde återse min lilla bäbis. Oj så nervös jag var... tänk om hon glömt bort mig. Och hur skulle det kännas för henne att få lov att lämna sin syster och sin hundbror? För att inte tala om dom två underbara människor som öppnat sitt hem för henne och tagit hand om henne under tiden matte roade sig i kängurulandet.
Det var en ynklig, rädd och dreglande misse som kröp ut ur transportburen och in i lägenheten den 1:a februari. Hon har alltid avskytt att åka bil. Att hon nu måste åka ensam hade inte gjort saken bättre utan det hade dessutom skett en liten olycka när inte kattlådan fanns i närheten. Sådärja tänkte jag modfällt när jag klämde fast det lilla livet mellan knäna och satte igång duschen... nu ryker ju alla chanser till fortsatt förtroende. Drypande våt kom hon slutligen loss från den hemska behandlingen. Förstå min stora förvåning när hon inte springer och gömmer sig utan iställt kommer fram till mig och söker skydd och tröst. Det tog inte lång stund så låg hon på mattes arm som om hon aldrig gjort annat. Visst var hon ängslig dom första dagarna när det lät konstigt i trapphuset, hon hittade snabbt ett gömställe under diskbänken och där ligger hon fortfarande när matte kommer från skolan på dagarna. Men det blir bättre och bättre. Och hon har inte visat något tecken på att sakna sin förra familj. Just nu ligger hon och sover djupt i mattes säng. Att hon mindes mig fanns ingen tvekan om alls.
Ibland ligger jag bredvid henne och ser in i hennes ögon och dom strålar av kärlek till mig och det får mig att fyllas med en lycka jag inte trodde var möjlig. Hon är "bara" en katt men det är uppenbart att hon älskar mig. Att hon sen är otrogen så fort det kommer hit nån som ägnar henne tid och kliar henne på magen... det får man väl stå ut med.
Mjau!
Kommentarer
Trackback