Tittiluringen

häromdan ringde mobilen när jag var på jobbet. Ja, nä självklart har jag inte mobilen på i jobbet i vanliga fall, det vore ju otäckt ohyfsat. Men ibland måste man och nu måste jag.

Nu var det inte det här samtalet jag gått och väntat på men inte gjorde det nåt för det var ett mkt trevligt samtal må jag säga. Det började med hej och hur är det och dom vanliga klyshorna alltmedan min hjärna snurrade på högvarv: Vad kunde den HÄR människan vilja mig??????
Till slut kröp det iaf fram när personen i andra änden plötsligt frågar: - Skulle du vara intresserad av att knäcka x-tra hos oss tro du?

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! eh... VA??!!!!
Hur kommer det sig att jag för fjärde gången i mitt liv blir uppringd av ett jobb? Dvs ett jobb jag själv inte sökt....

Efter lite stammande och hummande lyckas jag iaf kläcka ur mig ett: - Jaa... eh.. jooo... det skulle väl vara kul.... men...
-Ja, säger rösten... jag kan ju inte lova nåt men om du vill så lämnar jag ditt nr till ansvarige killen på den avdelningen.

Jag kan meddela att jag resten av dan gick runt och bara tokflinade...... värre än vanligt alltså.
Nu skulle det vara riktigt roligt (och hemskt nervöst) att bli uppringd igen men jag kan meddela att bara att få frågan lyfte självförtroendet något alldeles enormt!
Dessutom inom en branch jag länge varit nyfiken på men inte orkat utbilda mig inom. Men det kanske räcker med att vara pratglad *ler*

Jag återkommer om det blir aktuellt med nya visitkort *s*