Tick Tack Tick Tack...
i söndags åkte jag till bästa barndomsvännen för att inspektera familjens nykomling. Exakt en vecka och pytteliten... tänk att dom kan vara så små.... *förundras*
Satt i godan ro i väninnans kök och tittade på det lilla pyret som låg så förnöjt i mammas famn och kisade. DÅ... PLÖTSLIGT.. rusar mamman upp med en mammas alla inbyggda radarceller på ända och stirrar ut på gården där två lite äldre telningarna busar i snön. Och i nästa sekund har jag fått en liten enveckas bebis i famnen och hör ytterdörren smälla igen.
Nu går larmet igång tänker jag..... ojojoj.... nu.. vilken sekund som helst... det superlilla ansiktet kommer strax att skrynkla ihop sig och bli alldeles knallrött och sen kommer det.... ILLVRÅLET... -VAR ÄR MIN MAMMAAAAAA!!!!!
Håller bävande andan och försöker för allt jag är värd att få den lilla att ligga bekvämt hos mig, ojoj.. hur var det nudå, stötta huvudet och håll ryggen rak och... nä, jag klarar inte det här... hallå!! bruksanvisning tack!! Men så, som genom ett trollslag inser jag att hon är nöjd.... flickungen ligger där och plirar mot mig och viftar lite smått med sina små små skrynkliga tassar i luften. Och jag känner hur jag slappnar av och blir hjälplöst förälskad. Och där sitter jag sen, glömsk av omvärlden och busiga barn ute i snön och en mammas röst som ropar -nej inte där.... kom in nu!! Och i mina armar ligger en liten liten flicka och tittar och gapar och viftar och är bara alldeles bedårande. Och tyst...
När jag lite senare åker hem igen trycker jag kraftfullt av alarmet på biologiska klockan som vaknat till liv... tyvärr tror jag att det är inställt på Snooze...........
Satt i godan ro i väninnans kök och tittade på det lilla pyret som låg så förnöjt i mammas famn och kisade. DÅ... PLÖTSLIGT.. rusar mamman upp med en mammas alla inbyggda radarceller på ända och stirrar ut på gården där två lite äldre telningarna busar i snön. Och i nästa sekund har jag fått en liten enveckas bebis i famnen och hör ytterdörren smälla igen.
Nu går larmet igång tänker jag..... ojojoj.... nu.. vilken sekund som helst... det superlilla ansiktet kommer strax att skrynkla ihop sig och bli alldeles knallrött och sen kommer det.... ILLVRÅLET... -VAR ÄR MIN MAMMAAAAAA!!!!!
Håller bävande andan och försöker för allt jag är värd att få den lilla att ligga bekvämt hos mig, ojoj.. hur var det nudå, stötta huvudet och håll ryggen rak och... nä, jag klarar inte det här... hallå!! bruksanvisning tack!! Men så, som genom ett trollslag inser jag att hon är nöjd.... flickungen ligger där och plirar mot mig och viftar lite smått med sina små små skrynkliga tassar i luften. Och jag känner hur jag slappnar av och blir hjälplöst förälskad. Och där sitter jag sen, glömsk av omvärlden och busiga barn ute i snön och en mammas röst som ropar -nej inte där.... kom in nu!! Och i mina armar ligger en liten liten flicka och tittar och gapar och viftar och är bara alldeles bedårande. Och tyst...
När jag lite senare åker hem igen trycker jag kraftfullt av alarmet på biologiska klockan som vaknat till liv... tyvärr tror jag att det är inställt på Snooze...........
Kommentarer
Postat av: tinatoon
Moahaha, skönt att den där klockan har vaknat även hos dig, så vet jag att jag inte är ensam om problemet liksom! ;D
Trackback