Tittiluringen

För nu snart nog tre månader sen ringde min mobil när jag satt i bilen tillsammans med bästa barndomsväninnan på väg ut till mor och far på landet. Solen strålade och det var en underbar sensommardag. Jag var av nån anledning helt övertygad om att det var lillasyster som ville dricka vin så jag kollade aldrig displayen innan jag svarade. Något paff blev jag när en okänd kvinnoröst hördes i den andra luränden. Hon hade snart presenterat sig som butikschef för en av butikerna som ägs av företaget jag jobbar för. Nu visade det sig att hon hade en ledig tjänst och fått höra om mig och att jag var arbetslös. Så, var jag intresserad av att börja jobba hos henne? 
Jag gjorde som jag brukar och pratade innan jag tänkte efter vilket gjorde att jag när jag ett par minuter senare la på var fast anställd på heltid...... i STOCKHOLM!!! 
Väninnan som spänt lyssnat på samtalet skrek om möjligt högre än mig när vi stannat bilen och som två dårar körde nån typ av glädedans på gräsmattan hos mamma och pappa. 

Sen gick allt i en rasande fart, in i huset och berätta för mamma och pappa att jag skulle flytta, pappa strålade och mamma torkade en tår men bägge lika glada som mig. Sen skicka sms till kompisen i huvudstaden som jag flera gånger skämtat med om att jag kanske skulle flytta ner till henne. Nu fick jag snabbt godkänt att få låna hennes soffa på obestämd tid. Följande dagar var det fullt upp: packade en väska med lite jobbkläder och en tandborste. Utgång med lillasyster och kompisarna och sen tåget till Fjollträsk. Min nya chef ringde på onsdagen.... på måndagen veckan efter klockan 10.00 stämplade jag in på nya jobbet. 

Jag ska börja sluta tänka.... det verkar bli bäst beslut fattade då.... *ler*