Tittiluringen

Fick just reda på att min kusins äldsta hund har fått somna in. Och mina tårar verkar inte kunna sluta trilla. Nej, jag hade ingen nära relation till vovven , men jag har ett underbart minne av henne:

Vi var i sommarstugan för många år sen och satt och solade på bryggan och bara hade det helt underbart i sommarvärmen. Kusins då två hundar var med och den minsta trasselsudden skuttade glatt omkring i vattnet medans den här större fågelhunden höll sig i trygghet på bryggan. Vatten var ingen höjdare för henne. Men det har alltid varit gott om änder i den här sjön och idag var inget undantag. Ni la märke till att jag sa att hon var en fågelhund? Jodå, när änderna plötsligt tar fart för att lyfta strax utanför bryggkanten vaknar hundens jaktinstinkter. Kvickt är hon uppe på benen och börjar jaga efter änderna..... med en liten missräkning... bryggan tar slut....
Och här har vi den klassiska Disneyscenen när en figur springer utför ett stup och det tar en stund innan dom inser vad dom gjort.
Jag LOVAR att hunden frös still i luften på samma sätt innan hon PLUMS faller rätt ner i vattnet. Hennes vattuskräck botades faktiskt efter det har jag hört.

Då skrattade vi så tårarna rann.... idag rinner tårarna av saknad. 

Sov Gott Ebba!