Tittiluringen

Att gå till tandläkaren kan jag skjuta upp hur länge som helst, och det är helt enkelt dumt! När jag flyttade till storstan så slutade dom allmänna kallelserna från folktandvården att dyka upp av förklarliga skäl (långt att pendla). 

Men eftersom jag alltid jobbat bäst under press så kom jag mig för att ordna en tandläkartid mitt i värsta julruschen, och efter 7 arbetade dagar i en helt underbart surrig (snurrig?) och smått hysterisk miljö så behövde jag ändå en paus.

Hittade en liten privatklinik på krypavstånd från mitt hem och traskade med ganska tunga steg dit imorse, har tillbringat alltför många timmar i tandläkarstolar (dom är dock sjukt sköna och jag skulle kunna ha en sån hemma och sova i ;-)

Men tänk då så trevligt det kändes när det visade sig att tandhygienisten är utbildad i min hemstad och när hon tippade ner stolen så möts jag av en enorm tavla i taket på ett par älvor. Det var liksom då jag visste att jag hade hittat rätt.

Sen kom domen: Operation hos specialist av liggande visdomstand, lagning el alternativt ryckning av annan visdomstand... och så en hel del tandsten och muntorrhet....

Jaja... det är väl bara att bita ihop.... eller kanske inte.