Tittiluringen

När jag fyllde 30 firade jag dagen på en strand på Whitsunday utanför Australiens östkust. Det var jag och min nära vän och reskamrat samt ett gäng backpackers från olika delar av världen. Vi hade köpt en sån där hemsk tårta med rosa kristyr från nåt supermarket innan vi gav oss ut i vildmarken och på nåt konstigt sätt hade den hållit ihop under den skumpiga bilfärden fram till vår tältplats: en strand där det strök omkring en vild DIngo och toaletten låg bakom en låg buske, dvs man grävde en grop i sanden och... ja ni fattar. Vill minnas att det fanns en flaska bubbel och en lägereld med i bilden och förstås en hel massa skratt. Trots avsaknaden av bekvämligheter och rinnande vatten är det en av mina härligaste födelsedagsminnen. (förutom när jag fyllde 12 och fick ett eget tält som jag flitigt använde i mamma och pappas trädgård, med lagom avstånd till inomhustoaletten ;-) )

Firandet i Australien ligger just nu EXAKT 9 år och 11 månader bak i tiden.
Länge har jag funderat på hur jag skulle kunna hitta ett nytt äventyr att vara på när jag kliver över den av så många fruktade 40-siffran. För fem år sen började jag på allvar titta på pilgrimsleden i norra Spanien, jag hade fått en tokig idé om att jag skulle börja vandra. Den promenaden är på 80 mil, och jag fick för mig att det var en bra början, eh? ;-)
Men som den expert på uppskjutande jag är så drog planeringen ut på tiden.... läääänge. Tills jag en dag insåg att satte jag inte en deadline skulle den där vandringen aldrig bli av. Och då slog det mig att här hade jag ju den perfekta utmaningen för nästa födelsedag!
Så nu sitter jag här, en månad innan jag fyller 40 och om 18 dagar flyger jag till Frankrike för att påbörja El Caminon, Jakobsleden till Santiago de Compostela.
Ganska otränad och med en hel del av allt jag trodde jag skulle fixat i god tid innan avfärd fortfarande ogjort pendlar jag mellan förväntansfull glädje och nervös rädsla. Men nu blir det iaf av. Och mellan djupandningsövningarna försöker jag upprepa mitt mantra: "DetordnarsigDetbehöverintevaraprerfektDetordnarsigDetbehöverintevaraperfekt" gång på gång.
Dessutom har jag lagt till ytterligare 10 mil för att gå hela vägen ut till kusten från Santiago de Compostela till Finisterre (Världs ände).
Det gjorde jag innan jag började provvandra här hemma och insåg plötsligt att jag faktiskt tycker att det är väldigt tråkigt att promenera! Och att sova i sovsäck ska vi inte ens tala om, även om jag inte kommer att tälta så blir det till att imitera kålmask på härbärgena efter vägen. Klaustrofobiträning! Men envis som jag är så har jag bestämt mig så har jag bestämt mig och då går jag, så det så! ;-)

Ålderskris har jag aldrig haft och hoppas slippa uppleva, där är iaf en sak i livet jag VET att jag inte kan påverka särskilt mycket, tiden går vare sig jag vill eller inte, och jag har nog med andra nojor utan att behöva en till. Tvärtom, jag ser fram emot varje födelsedag med förväntan, inte den där "undrar-vad-jag-får-i-present"-förväntan man hade som barn utan en förväntansfull undran över vad livet kommer att bjuda på framöver. Jag har nämligen insett att mitt viktigaste mål här i livet är att se till att jag på ålderdomshemmet inte behöver se tillbaka och ångra alltför många missade äventyr. Och än så länge tycker jag nog att det funkar hyfsat bra.

Så.... 50.... dags att börja planera ;-)

Jag kan inte lova att detta inte blir ett Aprilskämt.... men det är inte omöjligt att bloggen börjar leva igen. Återkom så får vi se :-)

Nä.. det är inte våren som kommit det är en rackarns förkylning. Två dagar fick jag på jobbet innan jag för en gångs skull inte ens försökte gå ur sängen när jag vaknade utan bara ringde in och sjukskrev mig. Men jag har en hög med böcker inom räckhåll, näsdukar, treo och kylen full i juice. Dessutom är jag glad att jag ännu inte haft tid för att se Harry Potter-filmerna jag köpte före jul till mig själv som julklapp.... 8 stycken :-) Betade av 2 redan inatt, perfekt förkylningstidsfördriv.

.... "-snorus februs försvinnus!!".... *attjooo*

2012.... och nyårslöftena hålls ganska bra än så länge, men dom brukar ju göra det första veckan :-) tror jag fick ihop 17-18 stycken till slut... men vem räknar, det är reslutatet i december som ska betyda något.

vilka dom är? nä, det är mina löften att bryta.. du får hitta på egna!! Men okej jag kan ju avslöja att jag avgav det mest klassiska av dom alla och trots att det skramlar runt 8 cancerpinnar i jackfickan så har jag lyckats låta bli dom både i stressiga situationer och uttråkade..... än så länge.

Sitter och jobbar med mina nyårslöften, dvs: jag sitter och skriver dom, jobba med dom behöver jag ju inte förrens tidigast söndag va?

Ett snabbt överslag visar på 14 stycken..... än så länge....

Efter den här höstens intensiva arbete så stod jag åter lite väl nära den berömda "väggen".
Men i mitt liv finns en vän som inte bara är klok som en tok, hon och jag har även i stort sett exakt samma önskemål när vi ger oss ut i världen tillsammans. Den här gången behövde vi båda ligga pall still i varsin solstol så sagt och gjort, resan bokades och vi drog söderut och hamnade på en liten ö utanför Afrikas västkust.

Ni har varit med om att sitta och titta på dom vackra hotellbilderna i en resekatalog bara för att upptäcka vid ankomst att den säljande bilden är tagen från ett perspektiv dit man knappast tar sig som gäst va? Därför hade jag skruvat ner förväntningarna och intalat mig att bara solstolen var hel och det kunde låta bli att regna precis hela veckan så skulle resten inte spela så stor roll. När vi kom fram såg jag att jag inte behövt oroa mig ett dugg, det var ett underbart hotell. Vårt rum låg med utsikt över poolområdet och dessutom såg man havet över hustaken. Rent och fräscht överallt och blommande hibiskusar och bouganviller blandades med kaktusar av olika slag.

Sen gjorde vi EXAKT det vi hade kommit för, letade på varsin solstol och låg där med varsin bok hela veckan. Eller, jo vi hittade ju ut från hotellet några timmar en dag för att åka på marknad. Den var stor och jättetrevlig och räckte gott och väl som utflykt.

Efter fyra dagars intensivt vilande (och ätande, matbuffeérna var riktigt bra) kände vi att vi kanske skulle orka leka med dom andra hotellgästerna. Charter är ändå charter... och jag som alltid trott att filmer som Sällskapsresan är parodier.. efter den här resan inser jag att filmerna ska sorteras i dokumentärhyllan istället ;-)
Här fanns allt så man inte skulle känna sig uttråkad (inte för att jag vet hur man kan känna sig uttråkad när det finns solstol, bok och bar liksom)

Nu började vi iaf så smått hänga med på dom olika upptåg som erbjöds på hotellområdet. Det började med en Dart-omgång, och vi var väl ett litet gäng på 10 gäster eller nåt sånt. Dom andra siktade länge och väl och kastade med tungan i mungipan.. sen blev det min tur: SMACK! SMACK! SMACK! sådärja, där satt pilarna, färdig! Det utlöste en del skratt och kommentarer om min strategi :-) jag åkte snart ur men vad gjorde det när man fick agera ett djur som straff.. jag fick Lejon av nån anledning och jagade rytande den stackars lilla lekledaren rätt mot poolen. (Han kallade mig för Tittiblablabla också, nån som kan förklara varför?)

Vi provade även Shuffleboard, det var väl liksom inte riktigt min gren så jag höll mig till 0 poäng.

Två riktigt roliga saker att testa enligt mig var luftgevärsskyttet och pilbågsskytte, skulle nog gärna vilja hålla på med något sådant.. sen... nångång... kanske. Jag var helnöjd så fort jag lyckades träffa tavlorna, det räckte för mig :-)

Boule.... boule är en "sport" som gick under benämningen Boccia när jag var liten, och inte vet jag om det var så kul då heller. Men klart vi skulle vara med, nu hade vi ju energi samt börjat vara lite sociala med dom andra gästerna. För att göra en lång match kort så sopade jag banan med boule-proffsen, dom där som spelade boule hemma i pensionärsklubben :-) Och då kom genast förklaringarna från farbröderna: -Åh du vet vi ville ge dig en chans som inte spelat förr. och: - Jag har så ont i högerarmen förstår du, eller var det vänstern.... *skratt* underbart härliga människor och vi skrattade väldigt mycket tillsammans!!! Nu vann jag inte.. det fanns en tysk där som slog mig i sista rundan, men det var så jämt så jag kan ändå säga att jag var helt otroligt vass!!! (Jante-lagen kommer från Danmark och där kan den stanna)

Man kan inte vara i Spanien utan att få lektioner i Salsa... Merenguen lärde vi oss redan på Dominikanska. Magnus Uggla sjunger: "Jag dansar aldrig nykter" men det gjorde jag nu, både Salsan och sen hade hotellet en "egen" dans som skulle dansas vid poolen varje dag.. det tog flera dagar innan jag vågade ställa upp på den och även när jag gjorde det kändes det ganska pinsamt.... men jag GJORDE det iaf som en utmaning för alla fåniga rädslor jag bär på.

Sen ville min reskamrat absolut definitivt promt att vi skulle ställa upp på minigolfen (det heter egentligen Bangolf har jag lärt mig sen jag flyttade till storstan, bara så ni vet) jag gillar inte att stå och precisionsputta när folk ska stå runtom och titta och komma med kommentarer och "goda" råd men nu var vi så taggade och med i gänget så jag tänkte att jag struntar i prestationsångesten och ger dom lite goda skratt istället.
Dom första två banorna gick okej, och jag började slappna av. Tredje banan innehöll hinder och jag tänkte: nu får jag väl putta tills solen går ner... och gjorde en hole-in-one ;-) Jubel och applåder, men då skulle ni hört det jubel som kom när nästa spelare gör EXAKT samma grej... och dessutom är min svenska vän!! SWEDEN RULES!! Men när ytterligare en hinderbana dyker upp och min boll rullar in och lägger sig i en omöjlig vinkel då ville jag ge upp. Jag tittade länge begrundande på bolleländet, hålet och stolpen som stod ivägen samtidigt som jag ignorerade övriga spelare som sprang fram och tillbaka och pekade var jag borde sikta för att bollen skulle lägga sig i läge igen. Till sist kom jag fram till ett beslut och ställde mig resolut över bollen.... med ryggen mot hålet och sköt baklänges mellan benen, jag menar.... jag skulle ju bjuda på skratt eller hur? Jag står kvar med huvudet nedböjt och följer som i slow motion hur bollen rullar.. och rullar... och skruvar sig.... och GÅR NER I HÅLET!!!!
Glädjen satte sig som en boll av pirr i magen och jag ville helst av allt bara hoppa och skrika och jubla, men iskallt vänder jag mig om och ger både lekledaren (som nästan såg ut som en fågelholk i huvet vid det laget) och övriga spelare en nonchalant blick och när jublet inte ger sig kan jag inte hålla mig längre utan brister ut i ett gapskratt som nog hördes över till Fuerta Ventura. Jag vann minigolfen.. behöver jag säga det? :-)

Att vinna eller komma tvåa i hotelltävlingarna belönades med diplom på scen i Showbaren på kvällarna... så resultatet blev att både jag och väninnan stod på scen två kvällar och drack Cava. Att jag dessutom tillbringade ytterliga tid på scenen kan väl inte komma som nån förvåning för dom som känner mig. Naturligtvis drogs det upp gäster kvällstid som skulle göra bort sig i fåniga (men oftast roliga) små tävlingar. Jag vann ingen men bjöd nog på lite underhållning ändå. En engelsman som varit med på dom flesta utomhustävlingarna hade gått förbi min kompis och leende frågat: - You can´t really keep her from the stage, can you? (-Det går inte hålla henne från scenen va?)

Summa sumarum: En underbar vecka som på riktigt kan benämnas som semester!! God mat, härliga människor, sol varenda dag och all inclusive som även innefattade en hel del alkoholhaltiga drycker i barerna. Kom hem med laddade batterier och en trevlig solbränna som tyvärr börjar blekna. Men det går ju att åka tillbaka ;-)

Ibland får man visa leg på Systembolaget och ibland får man en kram... det är då så olika det där så ;-)

Ena dagen segar man sakta uppåt och när man precis nått toppen går det utför i en jävla fart!!

Och när man kliver av är man skakig i benen men fylld av endorfiner och hur rädd man än var så kan man knappt vänta tills man får åka igen ;-)

Mitt liv är som en Berg och dalbana..... och jag GILLART!!!!!

Igår dök Draconiderna bokstavligt talat över himlavalvet. Med andra ord var jag ute och tittade på stjärnfall igår kväll istället för att hänga på krogen. Och innan nån kastar sig över kommentarfältet: jag VET att det inte är några stjärnor som lossnar och faller från himlen ;-) Men erkänn att det låter betydligt vackrare med stjärnfall än meteorregn?
Kometen som släpper ifrån sig meteorerna heter Giacobini-Zinner.

Nu straffade sig min kärlek till jobbet, hade jag haft kvar min ursprungsplan för den här helgen hade jag nog kunnat se ett helt annat skådespel än vad jag nu fick uppleva. Istället för dom mörka skogarna i Dalarna fick jag nöja mig med en storstadsförort med täta gatlyktor och att gå ut i dom mörka passagerna utanför bostadsområdet hade jag ingen större lust med. MEN, jag såg iaf flera stycken "stjärnfall" ovanför Karlavagnen under den stund jag stod ute i kvällskylan och frös (blev påmind om att min vinterjacka för tillfället ligger i mammas tvättkorg) så jag var ändå rätt nöjd.

Nästa år ska jag se till att vara ledig och på ett mindre upplyst ställe, solstol och varma filtar och varm dryck ska packas.....

ska vi slå vad om att det kommer vara väldigt molnigt då?

Ibland gör jag saker som i många andras ögon verkar helt tossiga (jag kanske redigerar det där inledande "Ibland" till ofta senare ;-)

Den här helgen skulle jag ha haft långledigt och tillbringat timmar i skogarna uppe i norr och jagat kantareller och sen begett mig hem mot barndomsgården med fulla korgar av skogens läckerheter :-) Och till kvällsmat hade jag bespetsat mig på havets läckerheter på burk ;-)

Nu blev det inte så eftersom jag tycker att mitt arbete är så förtvivlat roligt den mesta tiden så jag fann mig plötsligt sittandes och planera bort halva ledigheten mot jobb istället. Men kantarellerna kommer nog tillbaka nästa höst och surströmming brukar kunna hålla nån vecka extra har jag hört *s*

Men idag är jag ledig.... och trots utlovad sovmorron behagade mitt sinne vakna upp kring 0700 imorse. Så det fick bli lyxfrukost i form av Cinnamon-toast och Champagne-te.

Och titta där: en alldeles oläst bok!!! Så kan vi ju inte ha det, bäst jag tar itu med den genast.

:-)